3 x ACT

Mo’ Blow
Live in Berlin

ACT Music 9675-2 / Naxos / Tid: 66 min.
Felix Falk bars didgeridoo perc, Matti Klein elp, Tobias Fleischer elb, André Seidel dr. Pat Appleton vo (1 nr), Adam Baldrych violin (1 nr), Franz Bauer vib (1 nr), Nils Landgren vo trb (2 nr), Kacper Smolinski msp (1 nr). Insp live i Berlin den 11-15 augusti 2015.

Kalle Kalima
High Noon

ACT Music 9596-2 / Naxos / Tid: 65 min.
Kalle Kalima g, Gregg Cohen b, Max Andrzejewski dr. Insp i Berlin 14–15 december 2014.

Torsten Goods
Thank You Baby!

ACT Music 9731-2 / Naxos / Tid: 52 min.
Torsten Goods g voc, Roberto Di Gioia elp p, Tim Lefebvre elb b, Wolfgan Haffner dr. Insp I Berlin den 8–10 april 2015.

Det tyska skivbolaget ACT har nu över femhundra titlar i sin katalog. Det har sedan starten marknadsfört unga och initialt okända europeiska jazzmusiker att på egen hand och i samarbeten med bland annat etablerade amerikanska musiker få en plattform för en vidgad spelplan. Samtidigt är det svårt att hitta någon linje eller entydig profil i bolagets utgåvor, till skillnad ifrån exempelvis ECM där ”bredden” är mer strukturerad och kategoriserad.

På senare år har ACT marknadsfört vad man betecknat som Young German Jazz. En grupp som fallit i den kategorin är funkbandet Mo’ Blow, ett band som flitigt turnerat världen över och som har två tidigare utgåvor på ACT. Nu släpps även Live in Berlin, en välmatad fredagsplatta med mycket oförställd spelglädje. Gruppens ankare är barytonsaxofonisten Felix Falk som märgfullt driver på i de snabbare numren, vilka dominerar plattan. Men Falk har även en själfylld, bluesbehängd sida bland annat demonstrerad i balladen No Particular Way med Pat Appleton som gästvokalist. Inbjuden var också Nils Landgren som medverkar på två nummer, den hypade sångerskans Adeles Rolling in the Deep – vilken här får en typisk Landgrensk läsning – och den funkiga Call me Milory där Landgrens trombon stretchar rejält tillsammans med Falks barytonspel. Tungt, funkigt, inte så originellt utan mer klassiskt expressivt partystuk, kompetent och medryckande.

Motsatsen stämningsmässigt är det på gitarristen Kalle Kalimas skiva High Noon, där tempot genomgående är långsamt, avvaktande och där varje melodisk komponent inventeras metodiskt och noggrant. Här handlar det om att stanna upp, känna in och lyssna för att få någon behållning. Kalimas arbetssätt påminner mycket om Bill Frisells undersökningar av den amerikanska countrymusikens grundstrukturer och här rör vi oss i samma spelterräng. Merparten av materialet är hämtat från musik till några av femtiotalets klassiska westernfilmer som titelspåret High Noon, Ballad of the Alamo och The High and the Mighty, uppblandat med några finska folkvisor med samma melankoliska temperament. Det är en lågintensiv platta där nyanserna i vissa lägen riskerar ta ut varandra. Basisten Greg Cohen och trumslagaren Max Andrzejewski understödjer Kalima sublimt, men skulle kunna framträda mer för att lyfta arren. Vacker, rogivande musik passande för tidiga söndagmorgnar.

Gitarristen och sångaren Torsten Goods skiva Thank You Baby! är en genomgång av ett antal klassiska spirituals, r&b, soul och jazzstandards som fångat, färgat och format honom som musiker. Allt ifrån Nat Adderleys Work Song och Brother, Where are you via Ray Charles Hallelujah, I love her so och Nobody Knows the Trouble I’ve Seen till Afro Blue. Merparten framfört rakt upp och ned utan någon egen tolkning, egna tillägg eller originalitet. Det blir med andra ord rätt slätstruket och poänglöst. Goods har en ljus behaglig röst, är en habil gitarrist och kompet är i hög grad kompetent men jobbar mestadels pliktskyldigt i standardramen. En utgåva som i mina öron är en aning svår att förstå men funkar nog väl tidigt på förfesten en lördagskväll.

Ulf Thelander