Meny
ACT (Naxos)
Adam Bałdych vi, renaissance vi, Helge Lien p, Frode Berg b, Per Oddvar Johansen dr, Tore Brunborg s. Insp. Berlin 2016.
Känsla, tanke och stämning är tätt förbundna med det fysiska material vilket det kanaliseras genom; instruments konstruktion ger olika förutsättningar för estetiska uttryck. När Adam Bałdych stryker stråken över violinsträngarna, är trycket stundtals så försiktigt att bågen nästan lättar. Uttrycksmässigt är det besläktat med den spröda ton en sordinerad, svagt spelad trumpet kan ge. Lika, ändå olika. Bałdych är också en teknisk ekvilibrist, klassiskt skolad, men med ett personligt signum som sträcker sig över flera territorier. Tonspråket är modern jazz, framhållningen är mer sleaze rock än Svend Asmussen.
Elegy öppnar med ett allvar som tidiga Black Sabbath, men släpper in ljus med Helge Liens öppna, klara pianospel. Utgångsläget är jazzkonstellation, men arrangemangen har utarbetats i en friare, progressivt tung anda, i Love finns även en anstrykning mot frisellsk country, med pizzicatospel som banjofunktion. Leonard Cohens övertolkade Hallelujah kändes vid första lyssningen onödig. Genom albumets liturgiska tema, har den ändå en plats. I min värld skulle andäktigheten stärkas av en mer utvidgad rumsklang. Men det vågar man väl knappt önska, då musiken är inspelad i anrika Hansa Tonstudio.
Anders Hellqvist
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
