Amanda Sedgwick – Delightness

Recension från OJ 4 – 2009

Man kan ju inte anklaga Amanda Sedgwick för att överproducera sig precis. Föreliggande platta är hennes tredje på 13 år. Jag tror Amanda har bestämt sig för att bara ge oss det bästa hon kan och sen får det ta den tid det tar.
Delightness är alltså inget hafsverk. Tvärtom så känns allt väldigt genomtänkt. T o m pauserna mellan spåren är precis så långa som behövs för att man bekvämt skall kunna smälta det man just hört. Ljudbilden är stor och balansen mellan instrumenten upplever jag som perfekt. Det verkar alltså som om Amanda vill ha Daniel Tilling som likvärdig instrumentalist och inte bara som kompande pianist. Detta märks förstås tydligast i kvartettnumren. Lyssna t e x på Fat lady, en Wayne Shorterlåt sen tidigt 60-tal. Amanda Sedgwick är trogen den klassiska jazzen och framför allt septettnumren får mig att direkt associera till Blakey lpn Mosaic (med Shorter, Hubbard och Fuller). Amanda och hennes blåsarkollegor Bergcrantz och Hammar kopierar inte, dom bara lyfter fram hard-bopen som den betydelsefulla musikstil den är och alltid kommer att vara. Plattans bästa spår är Dedicated to you.
Till sist: Jösses Amanda vilken ton du har! Du har definitivt förstått hur man spelar för en publik.

Fat lady –  Lethally delicious – Te Recuerdo – Bouncin’ with Bud – I guess I’ll hang my tears out to dry – Sand storm – Down through the
years, heedless headless – Avenue D –
Dedicated to you – Delightness
Touché Music TMCCD 030 / tid  58:56
Amanda Sedgwick as, Daniel Tilling p, Martin Sjöstedt b, Moussa Fadera dr,  Anders Bergcrantz tp, Karin Hammar tb, René Martinez perc.
Insp i Stockholm 15 och 16 januari 2009