AMIR ELSAFFAR TWO RIVERS ENSEMBLE Inana

Recenserad i OJ 3-12

AMIR ELSAFFAR TWO RIVERS ENSEMBLE
Inana

The Inana suite: Damuzi´s dream – Venus the evening star – Inanas dance I,II,III – Inanas dance IV – Lady of heaven – Infinite variety – Journey to the underworld – Venus, the morning star – Al-Badhia

Pi Recordings PI41/Forsyte/tid 65 min

Amir ElSaffar tp vo santour, Ole Mathisen ts ss, Zafer Tawil perc, Tareq Abboushi buzuq, Carlo DeRosa b, Nasheet Waits dr.
Insp i New York den 30 maj och 6 juni 2011.

Betyg 3: •••

Trumpetaren Amir ElSaffar är född och uppväxt i Chicago och har irakiskt påbrå. Efter utbildning i på klassiskt trumpetspel flyttade han till New York 1999 och fick kontakt med pianisten Vijay Iyer och saxofonisten Rudresh Maranthappa. I likhet med dessa musiker, vilka aktivt utforskat sina indiska musikaliska rötter och kombinerat dessa med jazzens moderna improvisatoriska former, började ElSaffar djupstudera det arabiska klassiska tonspråket maqam.

På sin debutplatta Two rivers (Pi Records 2007), förde han samman maqam och mer fri improviserad jazz. Rudresh Maranthappa medverkade för övrigt på denna platta vilken nådde relativt stor uppmärksamhet. Debutplattan ledde till formandet av Two Rivers Ensemble, där Maranthappa ersattes med saxofonisten Ole Mathisen. Gruppens andra skiva Inana föreligger nu och ger en häftig och rätt annorlunda upplevelse av vad integration av olika musikaliska språk kan skapa.

ElSaffar blandar och ger i de olika styckena – merparten av skivan upptas av en svit tillägnad den mesopotanska guden Inana – där rent traditionella maqam moment framförda på santour, buzug och oud ställs mot en klassisk jazzsättning. Det är ett intrikat växelspel som ElSaffar lyckas få ihop och integrera, där tunga expressiva sjok möter lätt, österländsk sirlighet, där vindlande rytmer möter bluesbaserad pondus.

Saxofonisten Ole Mathisen upplägg påminner ibland om en blandning av Coltrane och Pharoah Sanders, vilka strikt understöds av kompet där inte minst Nasheet Waits kraftfulla punkteringar avgränsar och stramar åt.

ElSaffar är en mycket driven solist som pendlar mellan klassiskt renodlat spel parat med svajigt , ”halvfalskt” bleckblås. Kontrasterna är många och spännande och plattan kräver ett antal lyssningar, men det är den mödan värd.

Ulf Thelander