AMM: AMMMusic

Black Truffle BT018 / www.blacktrufflerecords.com / Tid: 42 min.
Lou Gare ts, vi; Cornelius Cardew p, cello, tr; Keith Rowe elg; tr; Lawrence Sheaff cello, acc, cl, tr; Eddie Prévost dr, perc. (tr = transistorradio) Insp. 8 och 27 juni 1966 i Sound Techniques, London.

AMM bildades i London 1965 av Lou Gare, Eddie Prévost och Keith Rowe och var en av de allra första grupperna som spelade en totalt fri improviserad musik. Gruppen utvecklade en estetisk och filosofisk hållning, där det kollektiva skapandet stod i centrum. På de tidiga inspelningarna fanns inga solistiska inslag. Istället övergav man de individuella ”rösterna”, som ju är karaktäristiskt för jazz, till förmån för ett gemensamt sound, där det under långa stunder inte gick att urskilja vilket instrument som var vilket. Detta möjliggjordes med hjälp av kontaktmikrofoner, som applicerades på instrumenten och att dessa också trakterades på okonventionella sätt. Resultatet blev en ofta tät och klangrik musikalisk väv, som i långa stycken växte fram och blev till fascinerande ljudlandskap, utan egentlig början eller slut. Inför en spelning planerade eller repeterade man inte något. Istället förlitade man sig på ett intuitivt musicerande. Gruppen brukade spela på undergroundklubben UFO i London, där också Pink Floyd framträdde med sina ljusshower och Syd Barrett lär ha tagit intryck av Rowes gitarrspel. AMM spelade gärna i totalt mörker.

Grundarna av AMM hade alla tre jazzbakgrunder men kände sig begränsade av jazzens konventioner och ville utforska musikens möjligheter på ett nytt sätt. Det låg i tiden att experimentera och improvisera och AMM lyckades framgångsrikt att förena jazzens improvisatoriska uttrycksmedel med influenser från den avantgardistiska konstmusikens klangvärld. Detta blev ännu mer tydligt då kompositören och pianisten Cornelius Cardew kom med i gruppen. Han hade bland annat arbetat som assistent åt Karlheinz Stockhausen. På de tidiga inspelningarna låter AMM mer som avantgardistisk konstmusik, som till exempel den noise-artade musik med en viss grad av obestämdhet som John Cage och David Tudor hade utvecklat under 60-talet, där också kontaktmikrofoner och radioapparater används. AMMMusic är gruppens första skiva som nu återutges i en snygg produktion på vinyl av det australienska skivbolaget Black Truffle. Skivan gavs ursprungligen ut 1967 på Elektra och betingar i originalutgåva fantasipriser på samlarmarknaden. AMM framför två längre stycken, Later During A Flaming Riviera Sunset och After Rapidly Circling The Plaza som både klangmässigt rör sig mot en övergång till ett mer renodlat ”AMM-sound”, som ska komma senare och som kan höras på uppföljaren The Crypt från 1968. Gares råa och frenetiska saxspel låter som bekant frijazz och ibland kan man till och med skönja ett rocksound, men musiken är mestadels totalt frigjord och attityden som alla har är ett utforskande av alla upptänkliga möjligheter. Det hela får också en närmast komisk inramning, då man ibland lyckas ratta in en radiokanal som spelar välkänd schlagermusik eller en radioröst. Ett tidsdokument som bevarat mycket av sin radikalitet och spänning, som ingen som gillar friformmusik bör vara utan!

Roger Bergner