Anna Lundqvist & Jonas André: Reunion

Prophone (Naxos)
Anna Lundqvist voc, Jonas André p. Inspelad i Yardhouse Studios 13–16 december 2019.

Anna Lundqvist och Jonas André började spela ihop för 20 år sedan, när de båda studerade på Skurups folkhögskola. Jag läser mig till att kemin fanns där men att ”livet och vidare studier” kom emellan och förhindrade vidare musicerande. Men nu, efter ett uppehåll på nästan två decennier, har de sammanstrålat igen och spelat in en senkommen debut.
Det har de gjort helt rätt i. Kemin finns kvar och såväl Lundqvist som André övertygar i en väl avvägd blandning av covers och egna kompositioner.
Jag är inte helsåld på deras tolkning av Joni Mitchells Black Crow. Det är ett gott och hedervärt försök men antagligen kommer jag aldrig godkänna en Joni Mitchell-cover. Det bara är så.
Covern på Norma Winstones Just Sometimes är desto bättre. En bitterljuv romantisk pärla som låter lite Antonio Carlos Jobim.
Det finns fler höjdpunkter att lyfta fram, inte minst när det gäller deras egna kompositioner. Som den intressant vindlande Soul Stretch.
Lundqvist har ett teatraliskt uttryck som hålls på precis rätt sida om det alltför högstämda och André är finstämt melodiös både på piano och Fender Rhodes.

Dan Backman