ANNA LUNDQVIST QUINTET Before you I was almost fine

Recenserad i OJ 4-12

ANNA LUNDQVIST QUINTET
Before you I was almost fine

A call from the inside – Miss spelled – The goodbye song – The last song – Don´t play with fire (before you I was almost fine) – The only thing I own – The beauty and the filth – Things you made me do – Morning glory – Tribute.

DB-productions dbCD152/Naxos/tid 50 min

Björn Almgren  ts  ss, Fabian Kallerdahl p, Mattias Grönroos b, Jon-Erik Björnänge dr, Anna Lundqvist vo.
Insp i Göteborg 7 – 8 maj 2012.

Betyg 3:•••

Anna Lundqvist har en övertygande och rak röst. Välkontrollerad med ett fint omfång. Tillsammans med sin grupp åstadkommer hon fin och spänstig musik med delar av såväl glädje som vemod. Hon har själv komponerat musiken till samtliga nummer. Texterna däremot är skrivna av Lovisa Tavér. Ibland uppdyker tanken att många yngre poeter idag väljer att låta tonsätta sina poem istället för att häfta dem samman i en lyrikbok.

Säkert når man större krets genom att få poemen sjungna av en skicklig sångare och utgivna på fonogram. Nu vet man ju inte om det är på det sättet i det här fallet. Anna Lundqvists musik påminner om hur jazzsången förändrats sedan sångerskorna enbart sjöng melodier ur den amerikanska sångboken. Något som kan tyckas vara på både gott och ont.

Men från det svenska fastlandet och dess öar känns det som om denna musik mer är sprungen ur vistraditionen än jazzens nittonhundratalstradition. Björn Almgren (känd från sin medverkan i TVs På spåret där han spelade med Augustifamiljen, fast på ett helt annat sätt) för sina saxofoner i vackra ömsinta för att inte säga smeksamma löpningar bak sången.

Fabian Kallerdahl som tidigare beundrats för sin fina skötsel av pianotangenterna på en rad skivor gör det även här på ett övertygande sätt. Han har ett fint anslag och fingrarna rullar fint i löpningarna. Mattias Grönroos och Jon Björnänge anpassar skicklig sina instrument och färdigheter till helheten. En bra och intressant cd inte minst då hela kvintetten sjunger eller kanske körar om man föredrar det uttrycket.

Leif Wigh