AVISHAI COHEN Almah

Recenserad i OJ 6-13

AVISHAI COHEN
Almah

Overture Noam Op.1 – Song For My Brother – On A Black Horse / Lenearity – A Child Is Born _ Arab Medley – Southern Lullaby – Hayo Hayta – Shlosre – Kefel – Kumi Venetse Hasadeh

Parlaphone PO5316/Warner (Import)/tid 43 min
Avisha Cohen b, elb, voc, Nitai Hershkovits p, Ofri Nehemya, Amir Bresler (1 nr) dr, Cordelia Hagmann, Amit Landau, Noam Haimovitz Weinschel, Yael Shapira, Keren Tannenbaum, Galia Hai strings, Yael Shapira oboe & engl horn. Insp. Tel Aviv, Israel  & Göteborg  4 – 5 September 2012 & Juni, Juli 2013.

Betyg 4: ••••

Israeliske basisten och kompositören Avishai Cohen uppträdde för första gången på Stockholm jazzfestival på Skeppsholmen sommaren 2006, då med sin trio. Sedan dess har han vunnit en stor och hängiven publik i Sverige: nyligen, under årets festival, blev det stående ovationer under spelningen på Konserthuset. Nya skivan Almah är delvis inspelad i Tel Aviv, delvis i Lars Nilssons studio Nilento i Kållered. Där har Cohen spelat in, mastrat och mixat flera av sina skivor. Cohen står själv som upphovsmakare till de flesta av kompositionerna, medan både Nilsson och Cohen tillsammans ansvarar för produktionen av albumet.

Numera är trion utökad med en eminent stråkkvartett och oboe. Cohen har en stark förkärlek till folkmusik och världsmusik. Han vänder sig till Spanien med sånger på ladino och han fångar träffsäkert de vemodiga tongångarna i den storslagna arabiska och libanesiska musiktraditionen. De mer folkmusikaktiga inslagen får större plats i detta stråkprojekt medan de mer ekvilibristiska dragen tonas ned något.

Redan i första stycket visar ensemblen att allt sitter som gjutet. Cohen formar och smyckar den strama kammarmusiken till en blandning av klassisk och modern konstmusik, och så snart han slår an kontrabasen – på några spår elbasen – träder jazzidiomet in. Överlag glänser pianisten Nitai Herschkowitz med lyriska solon och inspirerat ackompanjemang, men även unga trumslagaren Ofri Nehemya (19) bjuder på sanslös timing, glöd och iver. Jazzigaste tongångarna nås under en ljuvlig tolkning av Thad Jones A Child Is Born. Först när trion ensam, utan stråkar, får stretcha ut i plattans bästa spår, chosefria tempohöjaren Shlosre, slängs skyddsnäten, först då infinner sig den där dynamiken man gärna förknippar med Cohen när han är som bäst.

Almah är kanske den mest variationsrika musiken på mycket länge i Cohens digra produktion. Även om många av kompositionerna känns lite överdekorerade blir resultatet på det hela taget en fantastisk smältdegel. Signumet är den lättsamma lekfullheten som balanserar det vackra, det välspelade och det innovativa.

Patrik Sandberg