Recenserad i OJ 3-12
BEN WOLFE QUINTET
Live at Smalls
Block 11 – For the great Sonny Clark – Telescope – Contraption – Unjust – I´ll know you more – Double Czech – Colemans cab – The trade
Smalls live SL – 0015/ www.smallslive.com/ Naxios/tid 61 min
Ben Wolfe b, Marcus Strickland ts, Ryan Kisor tp, Luis Perdomo p , Gregory Hutchinson dr.
Insp live på Smalls New York den 25 – 26 maj 2010.
Betyg 4: ••••
Det finns en räcka intressanta liveinspelningar ifrån jazzklubben Smalls i Greenwich Village i New York som regelbundet släppts sedan några år tillbaka. Katalogen därifrån innehåller drygt tjugotalet inspelningar med både permanenta och mer tillfälliga konstellationer.
Först ut var trumpetaren Ryan Kisor 2008, som också medverkar på denna cd med Ben Wolfes kvintett. Wolfe är för mig en ny bekantskap, men han har ett gediget CV och rykte och har bl a i många år samarbetat med både Wynton och Branford Marsalis samt undervisar för närvarande i jazz på Julliard School.Vidare har skrivit en hel del filmmusik och är väl förtrogen med både sextiotalsjazzen a’ la Blue Note och mer klassiska tongångar där en viktig influens bl a är Leonard Bernstein. Och det märks direkt att det är en skolad musiker som styr upp denna spelning på Smalls.
Allt material är väl genomtänkt och arrangerat av Wolfe, som verkligen förmår sina medmusiker att jobba med fingertoppskänsla och stor lyhördhet. Det är en mycket melodisk hardbop av klassiskt snitt som presenteras med inslag av såväl Mingus som Miles fast allt i högst kontemporärt uppgraderade versioner. Kisor och saxofonisten Marcus Strickland både kompletterar och för in olika dimensioner i Wolfes kompositioner.
Kisors stringenta, raka melodiska linjer står i kontrast till Stricklands mer vildvuxna böjliga solon. Pianisten Luis Perdomo levererar ofta latinskt mångtonighet i sitt komp, men demonstrerar också en jordnära, bluesbaserad ekonomiskt direkthet som i For the great Sonny Clarke. I stycket Telescope påminner Strickland om en tidig Joe Henderson i sitt tänjande och bändande av underlaget.
Wolfe själv gör flera soloinpass, men ransonerar sina inlägg och hans lyriska och klassiskt strama hållning blir påtaglig i Contraption. Till sist men inte minst bidrar Gregory Hutchinson till att göra denna liveplatta till något extra genom sin elasticitet, snabba speluppfattning och förmåga att ömsom hålla ihop ömsom driva på. Traditionsfylld jazz speglad i nutid där Ben Wolfe definitivt är en brobyggare som gör skillnad.
Ulf Thelander
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
