Birgitta Hall: The Land that is Not

CD 15001 / Tid: 57 min.
Birgitta Hall voc, Thomas Törnheden p, Mattias Carlson ts, Jan Mathiasson b, Ricard Österstam dr. Inspelad 2002 och 2006.

På samma sätt som det ibland kan vara svårt att se skogen för alla träd lägger sig orden delvis i vägen för musiken på Birgitta Halls album The Land that is Not. Som titeln indikerar handlar det om tonsättningar av Edith Södergran och som alltid blir det lite knöligt när poesin ska samsas med jazzens rytmik.

Birgitta Hall klarar det ändå ganska bra, inkluderande snyggt teatralisk pratsång, men sammantaget blir det alltför ordrikt. Ett problem är också att hon ibland sjunger med en så grötig frasering och glidande tajming att det blir svårt att uppfatta texten.

Albumet rymmer fem tonsatta och till engelska översatta dikter av Edith Södergran och fem av Göran Sonnevi. Mellan dem två sånger med text av Birgitta Hall själv och Mårten Leufvenius.

Även om jag har mina invändningar finns det flera i grunden väldigt fina jazzballader på albumet. My Soul was a Dress, Dive, This is the Limit of Life och Water Between my Fingers är låtar som skulle klara exponering såväl i jazzradion som på jazzklubbarna.

Hall har en utvecklad känsla för snygga melodier, som ibland drar lite åt pop, soul och musikal, och kompet är genomgående mycket funktionellt. Thomas Törnheden är följsam i sitt ackompanjemang och Mattias Carlson bryter ibland in med en skönt rökig tenorsax, som i de utpräglat jazziga The Last Blossom of Autumn och There is no one in the World who has Time. Två av plattans bästa spår.

En sista notering: albumet är inspelat 2002 och 2006 men alltså utgivet först nu. Det är länge sedan. Man blir ju lite nyfiken på vad som sedan hänt och hur hennes musik utvecklats. Men om det får man inget veta.

Dan Backman

Annonser
Annonser
array(8) { [0]=> int(55813) [1]=> int(56015) [2]=> int(50803) [3]=> int(55369) [4]=> int(51323) [5]=> int(54566) [6]=> int(55316) [7]=> int(55403) }