Bobo Stenson Trio: Cantando

ECM 2023 1775462 / Naxos Sweden / tid 78 min
Bobo Stenson p, Anders Jormin b, Jon Fält dr. Insp i Lugano i december 2007.

Olivia – Song of Ruth – Wooden Church – M – Chiquilin de Bachin – Pages – Don’s Kora Song – A Fixed Goal – Love, I’ve Found You – Liebesode – Song of Ruth, (variation).

Ett alldeles särskilt tonspråk ljuder ur Bobo Stenson Trios nya cd. En melodisk, för att inte säga, magisk ton framlockad av Bobos personliga anslag på klaviaturen, förstärkt av Anders Jormins specifika basspel, samt Jon Fälts kongeniala trumspel med visp- och stockrapp på trumsetets alla delar. På bild ses Bobo Stenson ofta med armarna korslagda över bröstet, liksom värnande den egna integriteten mot överraskande tilldragelser. Men vid klaviaturen är denna hållning upplöst. Där öppnas personligheten upp mot omvärlden och såväl individ som grupp välkomnas till den specifika atmosfär som han själv och trion skapar. Hur kan man få ett klaverinstruments ton att bli så egenartat vacker som den Bobo Stenson presterar i ackord, kluster och brutna skallöpningar? Han fyller en rymd med sina toner likt ljuset som betvingar mörkret. Jormins basspel, vidgar trions organiska helhet, med sin klara ton som ändå på något sätt förefaller överdragen med en alldeles egen färg som inte påminner om någon av baskollegernas. Hans förmåga att spela längst ned på greppbrädan för att kreera flageolettoner är beundransvärd liksom hans skicklighet i stråkföring. Även ostinatopartierna är mästerligt utformade. Han får verkligen den stora fiolen att sjunga sin egen sång,

Jon Fält som övertagit uppdraget efter Jon Christensen respektive Paul Motian rytmiserar musiken med en egen stil vilket gör att trions uttryck förändrats. Förhållandet är varken bättre eller sämre utan bara helt annorlunda än tidigare. Fascinerande, med denna metodiska omformulering!

Trion har under en följd av år producerat cd-skivor innehållande rik musikalisk melodik. Musiken har också uppmärksammats internationellt och belönats med hedersutmärkelser i skilda sammanhang. Den nya produkten (Cantando=sjunga) berättar om trions fallenhet för material med skönjbara melodiska slingor. Melodimaterialet är varken sött eller sentimentalt utan snarare av vemodig natur där klangen under vissa avsnitt leder tanken till musik av kompositörerna Chopin, Debussy eller Ravel. Men musiken bjuder trots detta även en stark rytmisk och mycket dynamisk jazzkänsla. Materialet, förutom de egna kompositionerna som trion omformar till egen fatabur, kommer från skilda håll; Alban Berg, Astor Piazzolla, Ornette Coleman, Don Cherry för att droppa några tonsättarnamn.

Trion har nu blivit helsvensk, om nu detta kan betyda något? Märkligt är det dock att denna geografiska belägenhet som benämns Sverige kan fostra så många välspelande pianotrios! Brus, e.s.t för att ange ett par andra som väckt uppmärksamhet även utanför rikets gränser. Missa dem inte om de konserterar i en lokal i din närhet. Annars finns ju nu cdn Cantando att tillgå!