BRONK Bronk 2

Recenserad i OJ 5-11

BRONK
Bronk 2

Mr Collins – Zombie – Basse – Proper lLady – Bronkabilly – Bomp – Tahiti – MIR – Greasy – Let’s straighten it out – Ajö, ajö

Prophone PCD 111/Naxos

Staffan Astner g, Per Linvall tr perc, Sven Lindvall bs, Eric Bibb voc (på Proper Lady), Bengt Skogholt voc (på Tahiti), Sven Zetterberg voc (på Let’s straighten it out), Rebecka Bakken kör (på Let’s straighten it out)
Insp i Stockholm och Varnhem 2010–2011.

•••

Staffan Astner, Per Lindvall och Sven Lindvall har förmodligen spelat på fler plattor än den genomsnittlige OJ-läsarens totala skivsamling. Majoriteten av dessa inspelningar har dock haft ytterst lite med jazz i någon mening att göra, det rör sig i Bronk-musikernas fall snarare om allehanda varianter av pop och rock av välrenommerat slag.

När de tre blir Bronk handlar det mest om instrumentalmusik med Astners elgitarrer i centrum. Det är varierat, tajt och synnerligen välspelat, dessutom på rätt sida av gränsen mellan fusion och fuzak. Dessutom är ljudet på de enskilda instrumenten och helhetsbilden anmärkningsvärt snyggt.

Musikaliskt rör trion sig i bekanta marker. Vänner av Jeff Beck, Eric Johnson,  Janne Schaffer och Jojje Wadenius borde hitta låtar de gillar på Bronks andra alster. Bara Astners rika variationer i klang gör det intressant för strängdrängar landet runt att lyssna på vad trion åstadkommit.

Gruppen har tre gäster som sjunger på var sin låt, vilket inte gör skivan sämre, men inte heller bättre. Behållningen är mötet mellan dessa vassa musiker och det lekfulla allvar de har tagit med sin in i konstellationen Bronk.

Två saker gör att betyget inte blir högre. För det första: det finns en outnyttjad potential vad gäller interaktion. Den kommer inte fram på skivan. För det andra: kompositionerna är inte mycket mer än enkla teman, förvisso snygga i flera fall, men ändå. Här finns kapacitet och det är synd om den inte utnyttjas till fullo.

Thomas Olsson