BRUS TRIO feat FREDRIK NORDSTRÖM & MATS ÄLEKLINT Celebration

Recenserad i OJ 6-11

BRUS TRIO feat FREDRIK NORDSTRÖM & MATS ÄLEKLINT
Celebration

Reinfeldt blues – Komposition 2 – Vänlig vals – Senegal – As a relief – Maj orgie II – Maj orgie – Bass lines – The dream about a society based on empathy.

Quica Records QACD-02/tid 60 min

Mats Äleklint tb (1 2 4 6 7 9), Fredrik Nordström ts ( 1 2 4 6 7 9) Arne Forsén p, Ulf Åkerhielm b, Gilbert Matthews dr.
Insp i Stockholm 29-30 maj 2011.

Betyg 4: ••••

I trettio år har nu Forsén, Åkerhielm och Matthews spelat tillsammans sedan de möttes på jazzklubb Fasching i ett minnesvärt jam. Trots tidsperiodens omfång har väldigt få fonogram utkommit med deras musik så detta ljudavtryck är välkommet. De nio spåren visar att trion utvecklats och nyskapat mycket musik under de gångna åren.

De är i ständig rörelse såväl framåt som åt sidorna. Ursprungligen inspirerad av heroer som exempelvis Thelonious Monk har de givetvis också funnit specifika musikkällor hos musiker som John Tchicai, Charles Tyler, Roscoe Mitchell och Roland Keijser som de samarbetat med. Såväl Forsén som Åkerhielm är också skickliga kompositörer. Den musik de nu företräder är fylld av värme för att inte säga hetta och ett djupt gående engagemang. 

Samarbetet med Mats Äleklint och Fredrik Nordström förstärker detta intryck. Både Äleklint och Nordström har förmågan att få ut allt av sina respektive instrument. Skickliga är de minst sagt och de båda har förmågan att införliva sina uttryck i den brusande triomusiken. Arne Forséns pianospel är kraftfullt utan exhibitionistiska utsvävningar. Han besitter ett effektivt sinne för harmonik och ett samtidigt medlevande i medmusikernas ton omväxlande spel.

Ulf Åkerhielms basspel har ett fascinerande drag. Hans stråkspel och pizzicato d:o är mer än personligt. Det är självutlämnande, kommande från en ovanlig musikantisk själ. Gilbert Matthews spel på sina trummor får ihop de övrigas uttryck till en enhet och skapar samtidigt ett flöde av svängande impulser. Äleklint och Nordström som nu spelat några år tillsamman med Brus trio har båda aktiverat gruppens empatiska utspel. Äleklint kan få sin trombon att fullkomligt ryta ut både konsonanter och vokaler.

Fredrik Nordströms tenorsaxspel rör sig både från himmelshöga tonträffar och vandrar sedan smeksamt eller vilt protesterande ned mot instrumentets lägre register. Båda blåsarna förekommer i flera andra sammanhang men här spelar de på ett visst sätt, svängigt och humoristiskt, som åtminstone får undertecknad till koncentrerad lyssning som avsätter en stark upplevelse.

Leif Wigh