Meny
ECM 2487 / Naxos / Tid: 47 min
Carla Bley p, Andy Sheppard ts, ss, Steve Swallow elb. Insp i Lugano, november 2015.
Andando el Tiempo spelades in under Carla Bleys Europaturné i höstas, och har getts ut lagom till hennes 80-årsdag, den 11 maj. Intrycket från de två konserterna i Sverige kvarstår; musiken är vacker men påfallande dämpad och liksom innesluten i sig själv (lika innesluten som Bley är i sina notblad under konserterna). Av den humor man förknippar med henne, och av de tvära stilistiska kasten hörs inte mycket här – däremot av de musikaliska referenser hon älskar att blanda in i sina kompositioner (mest uppenbart denna gång: Mendelssohns bröllopsmarsch).
Under turnén spelade Bleys trio i första hand på jazzklubbar – knappast någon idealisk miljö för lågmäld kammarjazz. På skiva gör sig musiken bättre. Albumet är kort, blott 47 minuter, och består av tre stycken: Naked Bridges/Diving Brides, som komponerats till Andys Sheppards bröllop, Saints Alive!, samt det tyngst vägande bidraget: den tredelade Andando el Tiempo. Sviten beskriver en väns missbruksproblem och slutliga rehabilitering, något som illusoriskt skildras i den förlösande och aviga sista satsen, där Carla Bley är som allra bäst.
Bleys kompositioner är som sagt vackra och raffinerade, och det är oerhört välspelat, men musiken lider samtidigt brist på dynamik. För mig är denna hörvärda utgåva trots allt främst en aptitretare till vad som äntligen sägs vara på gång: en inspelning av La Leçon Française, hennes oratorium (jag upprepar: oratorium!) för storband och gosskör. Det är ett sensationellt verk.
Jörgen Östberg
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
