Meny
Recenserad i OJ 6/13
CASEY MOIR
Moco
Toy factory – Nowhere no how – Time for blue – The wind – Mountains – Sounds – Tranquility – Going somewhere – Inconsistence – Dindin
LJUP musik CD008A/ljup.se / 49 min.
Casey Moir vo, Naoko Sakata p. Insp i Göteborg juli 2011.
Beyg 3: •••
Mother Jack Presents….
You just don’t get me – Sometimes – Arrogance – So empty
HearHere records HHR001/motherjack.com / 15 min.
Casey Moir vo, Johan Moir b. Insp i Göteborg 2012?
Beyg 4: ••••
Två duo-samarbeten där gemensam nämnare är den ursprungligen australienska sångerskan Casey Moir. I Moco samarbete med Naoko Sakata, även hon inflyttad till Sverige, denna gång från Japan. Båda har bosatt sig i Göteborg. Den andra duon, Mother Jack, har Casey ihop med maken Johan, som har flyttat till västkusten från Stockholmstrakten.Två duos, men olika musik.
Moco håller sig i närheten av det fritt improviserade, medan Mother Jack har en mer rock-baserad grund. I Moco utforskar Casey Moir röstens möjlighet som ett ljudskapande instrument. Hon vänder och vrider på korta stavelser, surrande, smackande, ja ljud som kan skapas av den mänskliga rösten i mycket vid bemärkelse. Textrader finns i några spår, men tycks mest användas för att de skapar något nytt vokalt uttryck. Ofta intressant, men lite svårt att höra i längre sekvenser. Naoko Sakata bidrar med varierat och lyriskt spel, som ibland får större tyngd och drar mot ett friare sound.
I Mother Jack är det egna texter av Casey Moir som framförs. I So empty är det en upprepad textrad, ”There is something sordid inside of me that just wont let me stop feeling so empty”, mot ett tungt baskomp. En fin och lite pop-betonad melodi som blir en spännande kontrast mot det ångestfyllda innehållet och även grundtonen i sånginsatsen.
Detsamma gäller för Sometimes som handlar om olika känslouttryck i mycket korta rader, återigen med mycket pådrivande bas-spel från Johan Moir. En baskagge ökar den rytmiska tyngden i flera spår. Som synes av speltiden är Mother Jacks platta en ep. Tycker detta bidrar till en intressant förtätning av musiken som ytligt är mer lättillgänglig jämfört med Mocos fullängdare.
Fin sång på båda skivorna och mycket bra insatser av spelkamraterna Naoko Sakata och Johan Moir, gör att båda dessa album är värda att leta efter!
Jan Strand
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här