CECILIA WENNERSTRÖM Lydian Mars

Recenserad i OJ 5-13

CECILIA WENNERSTRÖM
Lydian Mars

Broken silence – Five winds – Lydian Mars – Reflection – Min nisch – Mimya – Olympus mons.

Wela records Welacd 005/Plugged /tid 56 min.
Cecilia Wennerström ts flj, p, Maria Kvist p, Filip Augustson b, Jonas Holgersson dr.
Insp i Stockholm 12 maj 2013.

Betyg 4: ••••

Cecilia Wennerströms kvartett bjuder genomgående välbroderad musikalisk väv i sin senaste cd. I såväl kompositioner som improvisationer. Kompositionerna är till viss del tillkomna under 1980-talet men har tidigare inte använts. Olika taktarter brukas vilket ökar spänningen totalt sett. Tenorsaxspelet är flytande, smidigt och utförs med utsökt tonbildning. Särskilt märks det i kompositionen Five winds, där titeln också anger taktarten.

Här bubblar musiken fram, lättsamt men även undersökande. Minsta gömsle lyfts upp och granskas. Tenorsaxens hela register används och litet till. I kompositionen Min nisch håller Cecilia upp sin altflöjt och utför på den mycket skickligt en hyllning till sin avlidne bror. I flöjtens sound finns ett romantiskt drag som väl tas till vara av de övriga tre i gruppen. Cecilia Wennerström har vid tillfälle uttryckt att jazzmusiker är konstnärer och jämförbara med bl a bildkonstnärer.

Vilket gör att de skall ha det musikaliska utrymme de behöver utan att stoppas av kompositionen eller arrangemangens former. Det märks i hennes eget spel där hon tar för sig med porlande engagemang. Det finns även hos Maria Kvist som har en fin attack på klaviaturen. Här har hon utrymme och utnyttjar det på bästa sätt.

Hennes lättsamt flytande spel och klangrika harmonik höjer temperaturen. Filip Augustson klart formulerade basspel leder fram till både starkt ackompanjemang och dramatiska solopartier. Till denna brygd lägger Jonas Holgersson ett koncentrerat cymbalspel och kommentarer på slagverkets övriga inventarier. Kvartetten har utfört en cd med vacker och samtidigt spännande musik utan alltför dramatiskt utspel. Ett spel som sker på djupet och inte på ytan.

Leif Wigh