CÉLINE BONACINA TRIO: Way Of Life

Recenserad i OJ 6-10

CÉLINE BONACINA TRIO
Way Of Life

Zig zag blues – Course pour suite – Ra bentr’ol – Wake up – Free woman – Travel Story – Ekena – Deep red – RAB – Histoire de – Jungle – Entre Deux reves – Toty come Bach

ACT Music, ACT 9498-2 / tid 53 min  

Céline Bonacina bars  as (11) ss (12) voice, Nicolas Garnier el-b, Hary Ratsimbazafy dr perc voice, Nguyên Lê  el-g (3,7,11,12).
Insp 23 augusti 2010.

••••

Vilken överraskning denna unga fransyska är! På ett i huvudsak egenkomponerat material framträder hon – mestadels på barytonsax – och som hon gör det! Man förundras över hennes lätta behandling av ett svårbemästrat instrument och inte minst över hennes sinne för rytmik. Det känns som man ville dansa till hennes musik. Det är inte många som gör en sådan auktoritativ och välgjord näst-intill-debut på skiva. Detta är nämligen bara hennes andra skiva i eget namn.

Efter tidiga musikstudier började hon spela sitt favoritinstrument barytonsaxofon i olika storband. Hon flyttade till den franska besittningen och tropiska ön Réunion (belägen ca 800 km ost om Madagaskar) och turnerade på festivaler med sin trio runtom Indiska Oceanen. Hon gav 2005 ut sitt första album, Vue D’en Haut på eget skivmärke, se www.celine-bonacina.com. Till sin nuvarande  trio har hon engagerat elbasisten Garnier tillsammans med den tidigare kompanjonen, trumslagaren Ratsimbazafy från Madagaskar och turnerat i Europa och Mellanöstern med dem. Hon är nu åter bosatt i Paris.

Inledningsnumret Zig zag blues på denna skiva är en funkig, bluesig och groovespäckad låt med reggaeliknande baktakt. Bonacina visar att hon inte räds för att hålla sig i instrumentets allra lägsta register. Även Course por suite har smak av reggae, men med den skillnaden att hon är något mindre rytmhållare och något mera improvisatör här.

Ra bentr’ol  är lite mera afrikansk i karaktären, ett stilbyte som vietnamesen Lê – som här träder in för första gången – inte verkar ha några svårigheter med. Drivande trumspel visar Ratsimbazafy prov på. Wake up blir en återupprepning av inledningsnumrets funkiga spel med starkt markerad rytmik av Bonacina, men utan funkens vanliga klichéer. Free woman har en vemodig, närmast nordisk karaktär och Bonacina överraskar med ett lyriskt solo som automatiskt för tankarna till Lars Gullin.

Den impressionistiska karaktären bibehålls på Travel story, fast med afrobeat och samplade röster. Ekena är också ett afroinspirerat stycke samkomponerat av Bonacina och Ratsimbazafy. Lè hoppar återigen in här och lägger ut sina klangfulla ljudmatttor i vissa avsnitt, i andra spelar han rockigt solo. Därefter följer två korta stycken. Deep red är helt och hållet ett solospel på baryton där Bonacina samtidigt ackompanjerar sig själv med en basgång. RAB har en liknande uppbyggnad, men hela trion medverkar och den är mera funkig. Histoire de spelas som en duett mellan Bonacina med barytonsax (med pålagd ordlös sång) och Ratsimbazafy på trummor.

På Jungle spelar Bonacina altsax och till ett rockigt komp briljerar Lè med sin fabulösa teknik i ett fusionsolo ungefär i stil med John McLaughlin i Mahavishnu Orchestra då det begav sig. Den åtta minuter långa Entre deux rèves bjuder på impressionistisk gitarrmusik av Lè med österländska klanger effektfullt blandade med mera rockiga sådana, nu tillsammans med Bonacina på sopransax. Avslutande Tòty come Bach är återigen ett kort solospel på barytonsax, som titeln antyder inspirerat av gamle Johan Sebastian.

Resumén ovan visar tydligt hur väl varierad skivan är. Många skulle kunna lära sig något av det.  Skivan visar också prov på Bonacinas kompositörstalanger. Lite mera av hennes improvisatoriska sida och det hade kanske blivit fem betygspoäng.

P-O Larsson