Jazzman JMANLP 080 / www.jazzmanrecords.co.uk / Tid: 30 min.
Dennis Mpale, Ebbie Creswell, Mongezi Feza, Noel Jones tp; Bob Tizzard, Blyth Mbityana, Willie Nettie tb; Kippie Moeketsi cl, as; Dudu Pukwana, Barney Rachabane as; Nick Moyake, Ronnie Beer ts; Christopher Columbus Ngcukana bs; Chris McGregor p; Sammy Maritz b; Early Mabuza dr. Insp. 16-17 september 1963, Gallo Studio, Sydafrika.
Det här är en återutgivning i faksimil av en klassisk, men mycket svåråtkomlig sydafrikansk jazzraritet från 1963, som ursprungligen gavs ut på bolaget Gallotone. Chris McGregor var en vit pianist, kompositör, arrangör och bandledare. Han var född i Sydafrika som han lämnade redan 1964 på grund av landets brutala och omänskliga apartheidpolitik. Han och flera andra musiker i gruppen The Blue Notes förde istället en exiltillvaro i England. Mest känd blev McGregor för gruppen The Brotherhood of Breath.
The Castle Lager Big Band bildades som en följd av The Cold Castle Jazz Festival, som 1963 hölls i Soweto. En årlig festival, sponsrad av det sydafrikanska bryggeriet Castle Lager, därav namnet. Bandet, som bestod av båda svarta och vita musiker hade det svårt ekonomiskt och blev utsatta för den rasistiska lagstiftningen, gjorde endast några få framträdanden och en skivinspelning, den första i McGregors namn.
Musiken består av kompositioner av den fina klarinettisten och altsaxofonisten Kippie Moeketsi, pianisten Abdullah Ibrahim (som då hette Dollar Brand) och av McGregor, som också har gjorde samtliga arrangemang. Det låter i många stycken påfallande likt en välspelad internationell storbandsjazz med influenser från såväl Ellington som Monk. Några större inslag av traditionell sydafrikansk musik hörs inte. Som solist utmärker sig Moeketsi i balladerna Kippie – som inleds av fint pianospel av McGregor – och I Remember Billy. I den boppiga Early Bird hörs solo av altsaxofonisten Barney Rachabane och i bluesen Now hörs Nick Moyake i ett tenorsolo samt en ung Mongezi Feza i ett trumpetsolo.
Det här är en historiskt viktig och bra skiva, som gjordes i ett land med en världens värsta förtryckarregimer, en motståndshandling där svarta och vita skapade bestående jazzmusik tillsammans. Den är också intressant som en bakgrund för de som följt McGregor, Feza och Dudu Pukwana med flera under deras exiltid.
Roger Bergner
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
