Chris Pitsiokos, Susana Santos Silva, Torbjörn Zetterberg: Child of Illusion

Clean Feed (cleanfeed-records.com)
Chris Pitsiokos as, Susana Santos Silva tp, Torbjörn Zetterberg b. Insp. Trem Azul, Portugal, 22 december 2017.

När basisten Torbjörn Zetterberg spelade med sin partner, trumpetaren Susana Santos Silva, och organisten Hampus Lindwall i Uppenbarelsekyrkan i Hägersten tidigare i år (se OJ #1/2018) så var det mera av en konstmusikalisk än en jazzig konsert. Detsamma gäller plattan Child of Illusion på vilken Lindwall fått ge plats åt saxofonisten Chris Pitsiokos.

De fyra kvartslånga styckena, som nästan känns som ett, bär underfundiga titlar som kan tolkas på flera sätt. Även så musiken, som liksom trevar sig fram, söker riktning under tidens gång. Öppningspåret Now Then inleds med en smygande ton för att övergå i en duell mellan trumpet och altsaxofon medan basen lunkar på i bluestakt för att avslutas med den inledande tonen.

Andra spåret Yeah Well har samma trevande anslag och sökande anfang, som är så spännande att följa: vart är det här på väg; vart ska det sluta? Närmast sömlöst övergår det i tredje stycket, I Find Nothing. Utflykten fortsätter – ut i intigheten, eller in i illusionen?

Avslutningsstycket What Now ger oss inga svar, inte ens ett spår av i vilken riktning trion begett sig. Vad nu? är en fråga lika mycket som ett konstaterande. Spåret och hela skivan avslutas i diminuendo, i ett borttynande, med samma inledande, smygande ton.

Musiken är till en början svår att ta till sig. Den andas lika delar Edgar Varèse och dark drone, serialism och improvisation, Iannis Xenakis och frijazz. Det krävs ett flertal genomlyssningar (själv är jag uppe i tio i skrivande stund) för att komma in i styckena. Och, det ska sägas, den gör sig förmodligen bra mycket bättre live. På den konserten återfinns åtminstone undertecknad i publiken.

Rikard Rehnbergh