CRAIG TABORN TRIO Chants

Recenserad i OJ 4-13

CRAIG TABORN TRIO
Chants

Saints – Beat the ground – In chant – Hot Blood – All true night / Future perfect – Cracking hearts – Silver ghosts – Silver days of love – Speak the name

ECM 2326/Naxos/tid 65 min
Craig Taborn p, Thomas Morgan b, Gerald Cleaver dr.
Insp i New York juni 2012.

Betyg 4: ••••

Pianisten Craig Taborn har med åren flitigt exponerat och tydligt profilerat sig som en av de mer intressanta pianisterna jämsides med exempelvis Vijay Iyer på den amerikanska jazzscenen. Taborn fick en god skolning i saxofonisten James Carters vildsinta trio i mitten på nittiotalet, där han utvecklade en förmåga att skapa balans och stabilitet kring Carters vidlyftiga exkursioner.

Sedan dess har Taborn fördjupat sin mångsidighet och har på senare år bl.a kunnat höras i basisten Michael Formaneks utmärkta kvartett (recenserad i OJ nr 2 i år) och i gitarristen David Torns futuristiska jazzfusion på cd:n Prezens (ECM 2007). Nyligen släppte Taborn en spännande improviserad soloskiva, Avenging angel (ECM 2011) och nu föreligger trioplattan Chants med musiker som känt varandra och arbetat samman sedan många år. Och det senare märks tydligt, för det är en mycket tät och sammanvävd skiva även om speluppläggen rör sig i en bred kontext.

Taborn beskriver att han kompositionellt jobbat mycket med helheten och gett varje medspelare hög grad av självständighet i att forma sina insatser och improvisationer. Genom att trion är så integrerad och lyhörd blir det många och långa röda trådar som är lätta följa även om ”väven” är periodvis rätt komplex. Mångsidigheten gäller också i hög grad för Taborn som kompositör, då materialet på Chants täcker ett brett spektrum.

Cd:n inleds med två expressiva ganska fritt hållna stycken, rytmiskt kraftfulla där framförallt Cleavers arbete på Beat the ground är värt att närstudera. Titelspåret är ett komplext nummer som skiftar karaktär ett flertal gånger, där kontraster ställs emot varandra och här blir frihetsgraderna hos var och en påtagliga då man i ömsesidigt förtroende tillåts dra åt olika håll. Även mer lätta, lyriska ballader finns med olika känslomässig kolorering som den vemodiga Cracking hearts och den mer ljus, skira Silver days of  love. Avslutande Speak the name har ett minimalistiskt, närmast seriealt malande som initialt är enerverande, men som suggestivt etsar sig fast.

Sammantaget en helgjuten platta med många vägar in i lyssnandet och flera vägar ut i upplevelse. Stor musik i det lilla formatet !

Ulf Thelander