Cuong Vu: Cuong Vu Trio meets Pat Metheny

Nonesuch 7559-79466-8 / Tid: 53 min.
Cuong Vu tp, Stomu Takeishi elb, Ted Poor dr, Pat Metheney g. Insp i New York den 4- 6 februari 2015.

Cuong Vu tillhör definitivt en av mer intressanta musikerna på den amerikanska jazzscenen med både bredd och stort egensinne i spelstil och med fötter i såväl friform, elektronisk experimenterande som mer renodlad och avskalad konstjazz i bostonskolans anda. En viktig och tidig influens och lärare var Joe Manieri. Vus praktiska skolning under nittiotalet skedde i kretsarna kring Knitting Factory i New York, där han spelade med bland andra Bobby Previte, Chris Speed, Dave Douglas, Jamie Saft och var även medlem i Gunter Schullers storband Orange Then Blue. Vu har släppt fem skivor i eget namn – Bound (2000), Pure (2000), Come Play With Me (2001), It’s Mostly Residual (2005) med Bill Frisell, Leaps of Faith (2011) – samtliga med egna profiler där Vus eklektiska hållning ges stort utrymme. På Leaps of Faith inventerar Vu ett antal välkända standards som Body and Soul, My Funny Valentine, All the Things You Are på ett högst ostandardiserat sätt med bland annat två elbasister som huvudsupport. Under åren 2002–2005 ingick Vu i Pat Metheny Group, en rekrytering som förvånade många men ett samarbete som slog väl ut. Vus självständiga och frigörande spelsätt fungerade som katalysator i Methenys delvis strömlinjeformade harmonibyggen. Det är påtagligt på skivorna Speaking of Now (2002) och The Way Up (2005). Ett decennium senare återknyter Vu samarbetet, men denna gång är det Metheny som är inbjuden gäst, en roll som han från många olika sammanhang är van vid och trivs med. Så också uppenbarligen här, där merparten av materialet är komponerat av Vu och uppstyrt av hans trio. Bara på ett spår, den egna Telescope tar Metheny ledningen i övrigt är det Vus spelplan som gäller. Och det är en massiv ljudfond som arbetas fram, där trumslagaren Ted Poor använder sig av såväl tungt, rockigt, ibland nästan pålande backbeat som polyrytmiska figurer och tvärgående harmolodiska markeringar. Elbasisten Stomu Takeishi skapar en intensitet med sitt både kraftfulla och medvetet forcerade, plockiga angreppssätt, vilket ger hög densitet och starkt driv. Mot detta låter Vu och Metheny sina soloinsatser studsa, Vu oftast kaskaderande i sina spelupplägg, Metheny lyriskt stram men melodiskt fritt improviserande. Utfallen blir både spännande, dynamiska och oväntade. Ett möte mellan musiker som är präglat både av ömsesidig respekt och ödmjukhet, men därtill också tillit och förtroende. Ett möte som det bokstavligen slår gnistor om.

Ulf Thelander