Meny
Recenserad i OJ 6-12
DIANA KRALL
Glad rag doll
We just couldn’t say goodbye – There ain’t no sweet man that’s worth the salt of my tears – Just like a butterfly that’s caught in the rain – You know I know ev’rything’s made for love – Glad rag doll – I’m a little mixed up – Prairie lullaby – Here lies love – I used to love you but it’s all over now – Let it rain – Lonely avenue – Wide river to cross – When the curtain comes down
Verve B001719102/Universal/tid 58 min
Diana Krall voc pi, T-Bone Burnett g, Elvis Costello g ukulele mandola vo, Marc Ribot g bjo Bryan Sutton g, Colin Linden g dobro, Keefus Green keyb mellotron, Dennis Crouch b, Jay Bellerose dr.
Insp i New York och Los Angeles 2012.
Betyg 3: •••
Efter låten We just couldn’t say goodbye smyger Diana Krall över från mainstreamswing till en ny stil där 1930-talsmelodier från hennes pappas stenkakor kryddas av folk/country/americana-sound, kabaré/saloon-stämning och mer stränginstrument (gitarr/banjo/dobro/ukelele/mandola) än piano, lite som Norah Jones gjorde på sin tredje platta Not too late. Med bluesiga I’m a little mixed up är förvandlingen klar och jag gillar även jazziga Here lies love.
Diana Krall assisteras av maken Declan MacManus (som här kallar sig Howard Coward istället för Elvis Costello) och dennes producent ”T-bone” Burnett, som i sin tur har med sig musiker från Alison Krauss/Robert Plants Raising sand.
Resultatet är det mest personliga sedan singer/songwriter-plattan The girl in the other room 2004, men den kanadensiska stjärnan Diana Krall borde sjungit råare – exempelvis för att matcha den mörka atmosfären i Ray Charles 50-talssingel Lonely avenue.
Martin Erlandsson
Hallands Nyheter (hn.se)
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här