Verve (Universal)
Dianna Krall voc, p, Christian McBride, John Clayton, Tony Garnier b, Marc Ribot, Russel Malone, Anthony Wilson g, Stefan Harris vib, Jeff Hamilton, Karriem Riggins dr, Stuart Duncan fiol. Insp. Capital Studios, Los Angeles 2017.
Diana Kralls nya, tolv nummer omfattande, skiva är en genomgång av några av de mer populära melodierna i den amerikanska sångboken. Melodier tillkomna under 1900-talets första hälft. Massvis av inspelningar av dessa melodier förekommer. Och hur många sångartister och jazzmusiker har inte framfört egna tolkningar? Kanske är det därför som man kan uppfatta de nya tolkningarna som litet oengagerade eller rentav nonchalanta. Vad gör man med melodier som så många tidigare utfört så väl?
För att lösa den uppkomna frågan så tar Diana Krall tag i sin egen historia. Den som utspelats som skicklig pianist i de stora hotellens pianobarer. I utspelet märks en aning av förföriska andetag och sidoblickande i det medhavda notmaterialet. Ibland blir det mer väsande än rent klart klingande röstliga toner. Och vad viktigt är i sammanhanget – musiken får inte utgöra ett störande element! Men trots dessa negativa uppstötningar går det ändå inte att förneka att Diana Krall är en skicklig artist. Och dessutom en populär sådan. I någon melodi har basisten litet bråttom och jagar på men Krall lyckas ändå hålla tempot på plats. Och tempot är i det närmaste långsamt i melodierna. Till och med Sway, ett under 1950-talet populärt latinnummer, framförs långsamt. Men låt inte dessa negativa synpunkter hindra dig för att själv lyssna till denna inspelning. Du kommer garanterat att känna igen samtliga melodier.
Leif Wigh
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här