Die Enttäuschung: Lavaman

Intakt (Naxos)
Rudi Mahall bcl, cl, Axel Dörner tp, Christof Thewes tb, Jan Roder b, Michael Griener dr. Insp. Berlin 11 april 2017.

Skivan inleds med musik som kan beskrivas som free form dixieland med kollektiv improvisation blandat med soloinslag vilket också är ett genomgående koncept. En del av materialet är dock tämligen noggrant arrangerat och många teman är ganska komplexa med polyrytmisk stämföring och elastiska tempon. Detta plus frånvaron av ackordinstrument ger starka associationer till Ornette Colemans 60-talsmusik men där Ornettes musik har sina rötter i bop och blues är Die Enttäuschung rätt tydligt förankrad i en europeisk tradition. Mest hörvärd solist är Axel Dörner i en bluddrig, trivsam stil. Hans oortodoxa spelstil brukar vara mer framträdande men här nöjer han sig med att, kanske några gånger för mycket, använda ett sörplande ljud som inte är direkt attraktivt. Bandets samspel imponerar. Alla medlemmar utom Christof Thewes bidrar med kompositioner och i ett medföljande, ganska ordrikt, häfte uttalar sig medlemmarna om musiken och bandets utveckling – aningen pretentiöst kan jag tycka eftersom musiken oftast ger ett lättlyssnat, lekfullt intryck.

Ulf Adåker