Meny
(ECM/Naxos)
Det är ljusår mellan de flesta jazzintresserades spontana uppfattning av fransk jazzviolin, personifierad av Stephan Grappelli, och på vilket sätt detta instrument trakteras i fransk improvisationsmusik i dag. Dominique Pifarély har nu i ett par decennier fört facklan vidare från Grappelli. Borta är nu Grappellis fundament av swing och hetsig romamusikinspirerad frasering. Pifarély bygger sin musik på Schönberg: poly- och atonalitet, instrumentet som ljudgivare snarare än som melodibärare. Teman och modulationer är inte helt utan referenser till jazzhistoriska fenomen men speciellt på grund av musikens rytmiska bas – ostinater eller oorganiskt framförda repetitiva figurer – förekommer Pifarélys musik mig kylig och laboratoriepräglad. Musikernas stora instrumentala och harmoniska insikt kan inte döljas men musiken andas i mina öron inte fritt och sluter sig därmed om sig själv.
Peter H Larsen
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
