Meny
Sofa Music sofa523 / tid 56 min
Rolf Borch cl, Rolf-Erik Nystrøm s, Elisabeth Vatn säckpipa, Jon Helge Sætre el-p, Ivar Grydeland ac-g banjo tabla-machine, Thomas Kjekstad el-g, Håkon Thelin double-b, Ingar Zach perc, Eirik Raude bs-marimba gran-cassa, Elisabeth Sigrid Lie fiol, Catherine Bullock a-fiol, Tanja Orning cello, Lene Grenager cond Insp Parkteateret, Oslo, 8/10 2004.
Asymmetrical prelude – Asymmetrical music Part I – VII – Asymmetrical epilogue
Den asymmetri som Eivind Buenes komposition handlar om är den mellan komposition och improvisation. Improvisatörerna Ingar Zach (slagverk) och Ivar Grydeland (gitarr) möter en ensemble som spelar utifrån mer bundna instruktioner. En sådan idé bygger förstås på iakttagelsen att det är en väsentlig skillnad mellan komponerad och improviserad musik; annars skulle inget nytt uppstå genom att sammanföra dem. För den som spelar är det naturligtvis en avsevärd skillnad, lika stor som skillnaden mellan att hålla ett tal och att samtala. Men poängen är att det finns en skillnad också för lyssnaren, inte för att det finns några regler för hur komponerad resp improviserad musik måste låta eller för att det är viktigt för lyssnaren att veta hur musiken kommit till, utan helt enkelt för att musikerns sätt att förhålla sig till sin egen musik kommer till uttryck just i musiken, på vitt skilda sätt.
Det här blir särskilt tydligt i Asymmetrical Music. Det rör sig inte om ett möte mellan klassiska bilder av komposition och improvisation – ordning och spontanitet, t.ex. Den här musiken saknar sådana skarvar. Det som utmärker stycket är istället just improvisatörernas förmåga att svara på, gå i dialog med, ensemblen.
Buenes sammansättning av ensemblen är särskilt lyckad. Här möter vi instrument som kan tyckas ligga långt från varandra, men som visar sig passa väldigt bra ihop. Ensemblen hörs dock sällan i sin helhet; istället är det en rad skiftande, mindre konstellationer som dyker upp i de olika satserna. Musiken är också asymmetrisk i andra avseenden: dissonant, ganska bråkig, men samtidigt även lugn och stillsam. Kanske säger just sådana motsägelsefulla beskrivningar något om hur spännande och spänningsfull den här musiken är.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här