Georg Riedel: Secret Song

Diesel/Playground
Fredrik Ljungkvist cl, ss, ts; Adam Forkelid p; Mattias Ståhl vib; Per-Ola Landin b; Jon Fält dr; Georg Riedel cond. Insp. på Kingside studio, Gnesta, augusti 2017.

Georg Riedel har varit en del av svensk musik i sex decennier. Han debuterade med Lars Gullin i 50-talets början och har spelat bas med Jan Johansson, Bengt Hallberg och Arne Domnérus. Han har arrangerat musik, komponerat jazz, barn- och filmmusik och på många sätt bidragit till att skriva den svenska musikhistorien. Men Riedel är ingen person som lever på gamla lagrar utan en idag i högsta grad aktiv musiker, kreativ och nyfiken på att pröva saker i nya sammanhang. På den här skivan har han valt att samarbeta med några av de främsta jazzmusikerna i landet. Basen har han den här gången ställt åt sidan för att istället leda gruppen. De tolv kompositionerna ger en varierad bild och upplevelse av hans bredd som musiker, men också ingångar till hans personliga bakgrund.

Den inledande Après-midi solitaire är stillsam låt, inspirerad av Django och Giuffre, med ett idiomatiskt klarinettspel av Ljungkvist, som ju själv är stor beundrare av den sistnämnda. Den efterföljande Spectaculous för tankarna till barnmusik. Strange Intermission är ett exempel på Riedels förmåga att låta olika musikgenrer mötas över gränser som egentligen inte finns. I Bèla-Bèla hörs drag av folkmusik i en hyllning till kompositören. Irregular Yiddish Dancing, med talande titel, min favoritlåt, som bitvis för tankarna till Zappa. Jeu douloureux är en feature för den mästerlige Ståhl, inspirerad av MJQ. Sonjalein har en livlig folkmelodisk inledning och avslut på klarinett, som däremellan landar i en bädd av jazz. Den minimalistiska On and On and hämtar sin inspiration från klezmermusik. Prayer är psalm med Ljungkvists tenorsax i centrum. Suddenly för oss in i furiös frijazz. Spännande, innerliga och kreativa tolkningar av en mångsidig musiker.

Roger Bergner