Meny
Recenserad i OJ 2/13
GORAN KAJFES SUBTROPIC ARKESTRA
The reason why Vol.1
Yakar inceden inceden – Storstad – Desire be, Desire go – The nodder – Okwukwe Na Nchekwube – Badidoom – Es war einmal – Karina
Headspin Recordings HEAD 015/ Cosmos Music Group/tid 49 min
Goran Kajfes tp, Johan Berthling b, Per ”Ruskträsk” Johansson s,fl, Jonas Kullhammar s,fl, Mats Äleklint tb, Jesper Nordenström org,cembalo, Andreas Söderström elg , Robert Östlund moog,elg, Andreas Werliin, Lars Skoglund dr, perc.
Insp i Stockholm 14–16 feb 2012
Betyg 4: ••••
Trumpetaren, innovatören och visionären Goran Kajfes och hans Subtropic Arkestras The reason why Vol 1 är uppföljaren till den prisade X/Y (rec. i OJ nr 6 2010). Kajfes står själv som producent för det nya alstret. På många sätt är det en direkt förlängning till X-skivan, som huvudsakligen var skriven och orkestrerad för en större grupp musiker.
Skillnaden är att bandet denna gång ger sig i kast med redan befintliga kompositioner. Man gör eklektiska och fräscha tolkningar av låtar signerade progressiva grupper och artister från det gyllene 1970-talet som inspirerat Kajfes.
Brittiska Soft Machines The nodder, svenska förebilderna i genren Bo Hanssons Storstad och Archimedes Badkars Badidoom, tyska Clusters Es war einmal och turkiska Edip Akbayrams Yakar inceden inceden är några bortglömda pärlor som tentetten tar sig an.
Orkestern har turnerat flitigt och är numera väl sammansvetsad. Detta hörs framför allt i det närmast telepatiska samspelet i blåssektionen med svensk jazzelit: Goran på trumpet, Mats Äleklint på trombon, Jonas Kullhammar & Per ”Ruskträsk” Johansson på sax och flöjt. Lyssna och njut av den highlife-influerade Okwukwe Na Nchekwube och den fullkomligt lysande tolkningen av Badidoom.
Det finstämda svänget övergår plötsligt till brötiga utspel, vilket präglar soundet på plattan. Trummisen Andreas Werliins (Fire!, Tonbruket, Wildbirds & Peacedrums) afrobeat-pulserande timing är en viktig kugge i hjulet.
Denna intensiva, grooviga, multikulturella mix växer för varje lyssning och är omöjlig att värja sig emot. Att man använder sig av instrument som cembalo, moog och orgel förstärker ytterligare ljudbilden från 70-talet.
Patrik Sandberg
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här