GREGORY PORTER Be good

Recenserad i OJ 3-13

GREGORY PORTER
Be good
Painted on canvas – Be good (Lion´s song) – On my way to Harlem – Real good hands _ The way you want to live – When did you learn – Imitation of life – Mother´s song – Our love – Bling Bling – Work song – God bless the child

Motéma 233488/Border /tid 62 min
Gregory Porter voc, Chip Crawford p, Aaron James b, Yousuke Sato as, Emanuel Harrold dr, Kamau
Kenyatta ss, Tivon Pennicott ts.
Insp Brooklyn, New York 20–22 Juni 2011

   Betyg 4: ••••

Den amerikanske sångaren Gregory Porter är en mycket tilltalande, personlig, robust bluesbaryton. Han besitter ett brett register och rör sig obehindrat mellan den djupaste bluesen, gripande soulen och den mest avancerade jazzkromatiken. Tankarna förs lätt till Nat King Cole, Donny Hathaway, Joe Williams och Marvin Gaye när man lyssnar på Porter.

Efter succékonserten, tillika Sverigedebuten, i fjol under Stockholm Jazz Festival på Fasching vann han nya fans även här hemma.
Porters debutskiva Water var Grammy-nominerad för bästa Jazz Vocal Album 2011 i USA och även Be good har nominerats.

Debutskivan kännetecknades av ett tydligt politiskt budskap: många av sångerna handlade om de rasistiska motsättningarna i USA. Med de tolv låtarna på Be good skissar Porter ett självporträtt av en själfull jazzpoet vars låtar handlar om kärlek och svek. De flesta spåren är komponerade av Porter själv, utom Nat Adderleys Work song, Billie Holidays God bless the child och temat från filmen Imitation of life (Den stora lögnen).

På titelspåret, den lysande jazzvalsen Be good (Lion’s song), visar Porter att han även är en mästare på metaforer. Han använder lejonet för att visa hur en man försöker tämja sin vilda natur för kvinnan han älskar. På snygga balladen Painting on canvas tar sångaren med oss på personliga, känslomässiga bråddjup. Pianisten Chip Crawford är ett fynd som lyser med lyriska solon och läckert ackompanjemang, även unga japanska altsaxofonisten Yosuke Sato brinner till i ett par glödheta solon, trumpetaren Keyon Harrold likaså. Skivan avslutas smakfullt med en gåshudsframkallande a capella-version av God bless the child.

Manliga jazzsångare växer inte på träd men Gregory Porter har gjort ett outplånligt intryck och bör redan nu räknas in bland vår tids stora vokalister. Porter har under flera år jobbat med blåsaren Magnus Lindgren i olika projekt –  håll utkik efter ett i skrivande stund hemligt samarbetsprojekt!

Patrik Sandberg