Hypnotic Brass Ensemble: Book of Sound

Honest Jon’s
Benyehudah Hubert tr, Tarik Graves tr, Amal Baji tr, Jafar Baji tr, sousaphone, Cidjan Graves trb, Seba Graves trb, as, synth, Hashim Bunch b, Kevin Hunt g, Maia Hubert voc, fl, Aquilla Hubert voc, Uttama Pop tolo Ra euphonium. Insp. i Rose studios, Brooklyn, New York.

Jazzmusikern Phil Cohran hade över 20 barn. Han undervisade många av dem i musik, de uppfostrades som veganer, och i samma gör-det-själv-anda som präglade Cohrans musik och liv. Phil Cohran var med i Sun Ra Arkestra några år, och den egna musiken som han senare gjorde, i olika konstellationer, rörde sig i cirklar runt jazz, afrofuturism, och influenser från icke västerländska kulturer. Han dog förra året, 90 år gammal, i Chicago, där han haft sin basverksamhet sedan tidigt 50-tal.

Åtta av sönerna har idag bandet Hypnotic Brass Ensemble. Även om de gjorde en skiva ihop med pappan och enligt hans filosofi till en början hellre spelade på gator och torg än på klubbar var bandet delvis ett sätt att bryta sig ur det förflutna och skapa egen musik. De har samarbetat med många hiphopartister, spelat med alltifrån Erykah Badu till Gorillaz. Nya skivan är dock på flera plan en hyllning till Phil Cohran. Vissa av låtarna har rötter i musiken de spelade under uppväxten, det kan vara en morgonbön, musik påverkad av yoga, musik som helar.

Det som gör skivan extra speciell är att det saknas slagverk. Trumpeter och tromboner, lite flöjt och andra blåsinstrument, i viss mån bas och gitarr, sång på några spår. Mindre rytmer och mindre jazz, men mer personligt än det jag hört med dem tidigare. Moondogs musik kan dyka upp i huvudet, men utan intrikata rytmer. Det är harmoniskt och spirituellt, med melodier som i de flesta fall framkallar ett märkligt, nästintill beroendeframkallande, lugn. Brassmusik med en egen aura.

PM Jönsson