TORE JAMNE Homage to Papa Jo Jones

Recenserad i OJ 2-12

TORE JAMNE
Homage to Papa Jo Jones

Lincoln Heights – Sweet Georgina Brown – Lust for sale – Ad lib – Sweet low rain – Convoy – I have rhythm – Georgia Mae – Just one of yhose things – Moore than you notice
Tore Jamne TJCD1101

Alf Wilhelm Lundberg g, p, Kjetil Olai Lundo b, Tore Jamne dr, vib.
Insp i Etne, Norge 4 och 5 april 2011.

Betyg : •••

Med detta album ville Tore Jamne uppmärksamma Count Basies legendariske trumslagare Jo Jones på 100-årsdagen.

Detta är en till stora delar utmärkt cd. Jamnes första under eget namn. Han har i sitt 35 åriga musikerliv, 24 år som yrkesmusiker, ett brokigt förflutet. Han är autodidakt och efterfrågad överallt i Norge. Han har spelat nästan alla stilar, pop. rock, fusion, rockabilly, tradjazz, avantgarde och blues i egna och olika band samt klassisk jazz med Norchestra. Han är också en flitig textförfattare.

Skivans inledning är ett tassande vispkomp med en mustig bas och fint gitarrspel i Jo Jones och Lucky Thompsons komposition Lincoln Heights. Sweet Georgina Brown är inte alls lik standarden Sweet Georgia Brown utan ett stycke som Tore Jamne själv komponerat och där han naturligtvis skapat en takt som passar hans fina rytm känsla. Likaså ger Lust for sale utrymme för rytmiska figurer bakom lyhörde gitarristen Alf Wilhelm Lundberg och basisten Kjetil Olai Lundos distinkta och snabba bas.

Som synes ovan leker Tore Jamne en hel del med sina titlar som är nästan identiska med befintliga redan etablerade kompositioner. Han har skrivit alla låtar utom den nämnda inledande som är suveränt bra och Georgia Mae som Papa Jo skrev och som han spelade in 1955 i det fina lp albumet The Jo Jones Special Septet med Basiemusiker. Hos Jamnes trio tycker jag man fixar den snabba låten riktigt bra med influenser och flera takter ur Sweet Georgia Brown. Jamne sägs spela både vibrafon och trummor i temat. Frågan är bara hur det går till.

Som helhet har det kanske blivit ännu mera livfullt med ett par blåsare. Variationen blir i sista numret som är mycket smakfullt och bra, balladen Moore than you notice, där Alf Wilhelm Lundberg spelar piano lika självklart och fint som han spelar gitarr. Tja, en fullödig cd men tidvis litet enahanda. Insidestexten om Jo Jones är mycket läsvärd och roande.

Lennart Lundkvist