IRO HAARLA QUINTET: Vespers

Recenserad i OJ 3-11

IRO HAARLA QUINTET
Vespers

A port on a distant shore – Vesper – A window facing south – The warm currents of the sea – Doxa – Satoyama – The shimmer of falling stars – Returning home – Adieux

ECM 2172 / Naxos tid 61 min

Iro Haarla p harpa, Mathias Eick tp, Tryggve Seim ts, Ulf Krokfors b , Jon Christensen dr.
Insp i Oslo  februari  2010.

••••

Vespers är Iro Haarlas andra skiva med sin finsk – norska grupp. Den förra, Northbound (ECM) kom 2006 och fick ett mycket positivt mottagande, inte minst för att den förenade Haarlas klassiskt strama influenser med en mer öppen improvisatorisk hållning med inslag av både folkmusik och klangexperiment i ambientorienterade former.

På Vespers tycker jag Haarla och gruppen tar ytterligare ett steg i att skapa en sammanhållen form för det som genremässigt ibland benämns som ”nordisk jazz”. Vespers är i mångt och mycket en typisk ECM-platta – här i positiv bemärkelse – och  en prototyp för det nordiska soundet som bl a Stuart Nicholson beskrivit präglat av ”kyskhet och renodling, folksägner och lantlig enkelhet” i kontrast till det mer komplexa urbana amerikanska jazzarvet. Samtidigt som det är jordnära och entydigt, så finns det också mytiska och mystiska inslag i de musikaliska landskap som Haarla linjerar upp, både i sound och melodik. Det är stämningsfyllt och vackert, svävande samtidigt som markkontakten finns där.

Haarlas harpspel är bländande och förförande parallellt som Tryggve Seims tenorsax står för realiteten, kraftfull och dynamisk. Ulf Krokfors bas förankrar och binder ihop materialet, medan Jon Christensens slagverk hela tiden rör sig sfäriskt  och ytterst sällan markerar någon puls utan lyfter de övriga vidare. Det finns konstant interna ”dragkamper” mellan musikerna som ger en subtil spännvidd i utfallen. Trumpetaren Mathias Eick rör sig mellan det eteriska och det jordbundna, med en ansats som både kan vara spröd och bräcklig, nästan krackelerande till en mer kraftfullt spetsigt, nästan stickande uttryckssätt. Men alltid med ett luftigt vibrato.

Sammantaget gör detta Vespers till en av de mer spännande och nyskapande ECM-plattorna inom den nordiska sfären, befriad från den förutsägbarhet som präglat genren de senaste åren.

Ulf Thelander