JAMES SPAULDING Plays the legacy of Duke Ellington

Recenserad i OJ 3-13

JAMES SPAULDING
Plays the legacy of Duke Ellington
Take the A train – In a sentimental mood – Come Sunday – Caravan – I love you madly – Lucky so and so – Sophisticated Lady – It don’t mean a thing

Storyville 101 8423/Plugged/tid  41 min
James Spaulding fl, ss, as, Cedar Walton p, Steve Nelson vibra, Sam Jones b, Billy Higgins dr, Mtume perc.
Insp New York 1 och 2 dec 1976.

   Betyg  3: •••

Altsaxofonisten James Spaulding är en är en stor beundrare av Duke Ellington, något han vill demonstrera i denna inte alltför purunga inspelning från 1976.

Några gamla ringrävar har han med sig som synes också fått med sig, vad sägs om Billy Higgins, Cedar Walton, Sam Jones
bl a. Och grabbarna har valt att tolka Dukes allramest ryktbara nummer.

Varför då inte starta med Take the A train, Dukes speciella signatur, i ett behagligt swingtempo med lyckat samarbete mellan vibrafon och percussion i kompet. James har en skarpt intensiv ton men har  svagheten att spela så många toner som möjligt på kortast möjliga tid, speciellt i A train och Caravan som ger ett bild av vilt skenande kameler genom öknen. Steve Nelson framträder med vokalinslag i ett par ballader, tyvärr av det pompösa pretentiösa slaget.

Höjdpunkter i samlingen är duetten mellan Spaulding på flöjt och Sam Jones på bas i Sophisticated lady – skimrande vackert. Fint gung även i It don’t mean a thing, en liten laidback historia med alla solister och komp i tätt och inspirerat samarbete utan vokala störmoment.

Visst kan det vara värt att lyssna igenom och njuta av denna cd, som desssutom har begåvats med en jämnt balanserad och fyllig ljudbild.

Per Wikén