Recenserad i OJ 2/13
JAN GARBAREK / EGBERTO GISMONTI / CHARLIE HADEN
Magico. Carta de amor
Cd 1: Carta de amor – La pasionaria – Cego Aderaldo – Folk Aong – Don Quixote – Spor
Cd 2: Branquinho – All that is beautiful – Palhaco – Two folk songs – Carta de Amor (var.)
ECM 2280/81/Naxos/2 cd, total tid 108 min
Jan Garbarek ts, ss, Egberto Gismonti g, p, Charlie Haden b.
Insp live Amerikahaus, München, Tyskland 1981.
Betyg 4: ••••
Till mångas glädje har ECM börjat röja i sina arkiv med gamla liveupptagningar som aldrig tidigare getts ut. År 2012 släpptes sagolika Sleeper (artikel i OJ nr 5 2012, rec. i OJ nr 6) med Keith Jarrett, Jan Garbarek, Palle Danielsson och Jon Christensen från en konsert i Tokyo 1979.
Nu har man hittat banden från en tidigare outgiven konsert i München 1981 med norska saxofonisten Jan Garbarek, brasilianska gitarristen och pianisten Egberto Gismonti samt amerikanska basisten Charlie Haden. Bandet kallade sig då Magico, det nya albumet heter Carta de Amor. Trion blev kortlivad och släppte bara två album, Magico 1980 och Folksong 1981.
Dessa tre kreativa musiker bjuder under den 108 minuter långa konserten i München på passionerade variationer på kraftfulla teman. Trion spelar material från sina två skivor, ur Hadens Liberation Music Orchestra-repertoar samt respektive bandmedlemmars egna kompositioner.
Framför allt gitarristen Gismonti visar fina prov på sin lyriska och abstrakta ådra, hela tiden med tvära kast på den åttasträngade gitarren, ofta effektsökande och latinoinspirerat. Ibland sätter han sig vid pianot och spelar innovativt. Likaså Garbarek är på strålande spelhumör: brötiga utspel på tenoren varvas med skira fraseringar på sopransaxen.
De flesta framförda låtarna är signerade Gismonti, som även får störst soloutrymme. Hadens varma ton på basen ger en solid grund för Garbarek och Gismonti att tryggt röra sig på.
Minnesvärd är den latinosjudande La pasionaria, som är skriven för en större orkester. Stycket är tidigare inspelat med Liberation Music Orchestra, men låter minst lika spännande på trio. Gismontis slående effekter är bländande på Cega aderaldo och traditionella Folk song, medan Garbareks 14 minuter långa Spor sätter kompositörens improvisationer i fokus – skivans bästa spår! Samspelet är genomgående lysande, i det närmaste telepatiskt, och man upptäcker nya nyanser vid varje lyssning.
Carta de amor är ett minne från en tid då tre artister från vitt skilda ursprung fördes samman av sin nyfikenhet för gränsöverskridande kultur och sin öppenhet för musikens olika genrer för att tillsammans skapa någonting eget, nytt och bestående.
Patrik Sandberg
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
