ECM (Naxos)
Jan Garbarek sopransax, David James kontratenor, Roger Covey-Crump tenor, Seven Harrold tenor, Gordon Jones baryton. Insp. okt 2014.
Den här inspelningen gjordes 2014 i kyrkan Chiesa della Collegiata dei SS. Pietro e Stafano Bellinzona i Schweiz. Enligt uppgift skall det ha varit en av deras ”farewell concerts”, vilket väl betyder att det unika samarbetet som började 1993 och fortsatte med inspelningar och turnéer i över 20 år nu har upphört. Repertoaren har till största del bestått av kyrklig vokalmusik från 1000-talet och framåt men på den här skivan finns även ett stycke av Arvo Pärt och två spår med Garbarek själv som upphovsman.
Kyrkorummets långa efterklang är en av de komponenter som sätter stark prägel på musiken. Garbareks uttrycksfulla ton på sopransax blandar sig väl med vokalkvartettens röster och att hans improvisationer i den här medeltida musiken känns så naturliga är egentligen märkligt. Hans val av enstaka toner påverkar ibland klangen på ett fascinerande sätt, som i den nästan åtta minuter långa Sanctus där han också har ett långt soloparti med utsökta arabeskartade slingor. Den övergår sömlöst i Arvo Pärts Most Holy Mother of God framförd av enbart sångarna, som i sin tur fortsätter direkt i Procendentem sponsum där Garbarek åter ansluter. I den aningen hurtiga Alleluia nativitas får vissa av hans kommentarer en nästan bluesaktig karaktär vilket i sammanhanget borde vara opassande, men på något sätt förenar musikaliska uttryck från vitt skilda epoker. Garbareks We Are the Stars kan med lite god vilja uppfattas som en jazzballad. Det avslutande spåret, som fått ge namn till albumet, är en skotsk folksång som påminner om Greensleeves. Inspelningen är gjord inför publik, vars närvaro kan anas, men som blir uppenbar då de uppskattande applåderna avslutar konserten.
Ulf Adåker
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här