Jason Moran: All Rise

Jason Moran

All rise

(Blue Note 0602537534296/ Universal/tid 44 min)

Jason Moran p, Rhodes,Wurlitzer, MeShell NdegeOcello, Lisa E. Harris voc, Masheet Waits dr, Tarus Mateen b, Charles Haynes dr, voc, Stephen Lehman s, Josh Roseman tb, Leron Thomas tp, voc. Insp i New York, USA 2014.

Pianisten, kompositören, sångaren och orkesterledaren Fats Waller (1904–1943) var känd för att kommunicera med lyssnarna medan han framförde sina nummer. Hans låtar ansågs originella och ibland bisarra. Han var en virtuos och en entertainer på en och samma gång. En som lät sig influeras av Waller var Povel Ramel, en annan stor beundrare var Beppe Wolgers. Den amerikanska pianisten Jason Moran har också låtit sig inspirerats.

På Morans nya album på Blue Note, All rise – a joyful elegy for Fats Waller, hyllas den färgglade legenden genom att låtarna förnyas, stöps om och ges en ny, fräsch, modern dräkt. Till sin hjälp på de tolv mycket variationsrika nytolkningarna har Moran-trion The Bandwagon med basisten Tarus Mateen, trummisen Nasheet Waits samt elbasisten, kompositören och sångaren MeShell NdegeOcello. Den sistnämnda har varit delaktig i arrangemangen och är också en av skivans producenter, tillsammans med Don Was. Utmaningen för Moran och NdegeOcello har varit att bryta Wallers musik på ett sätt som gör den mer levande och nutida. Wallers låtskatt är en perfekt grogrund för Morans idéer: en bullrande och effektiv blandning av blues, jazz och soul. Musiken är rastlös, i ständig rörelse.

Det är uppenbart att Moran trivs i NdegeOcellos sällskap och låter idéerna flöda fritt. NdegeOcellos roll som sångare är också en viktig komponent i helhetsbilden. Hon väcker en gripande, emotionell tvetydighet med sin beslöjade, varma stämma då hon spänt nästan viskar fram sången, pendlande mellan swing-jazz och neo-soul i nummer som Ain’t misbehavin’ och Ain’t nobody’s business. Flera instrumentala spår, såsom Lulu’s back in town, är av mer ”traditionell” art samtidigt som de bryts genom det kubistiska musikaliska språket som kännetecknar produktionen.

All rise myllrar av godbitar. På mästerliga solopianostycket Handful of keys utgår Morans virtuosa spel från Wallers välkända pianostil stride som han skapade på 20- och 30-talet. En annan pärla är Yacht club swing vars komplexa, polyrytmiska touch stiger i intensitet till en snabb rumba som understöds läckert av Moran på rhodes och Leon Thomas på sordinerad trumpet. Sångerskan Lisa Harris bländar i en fantasifull, funky tolkning av den ikoniska Honeysuckle rose. Jitterbug waltz är nästan oigenkännlig och avantgarde-saxofonisten Steve Lehman levererar här ett medryckande, minnesvärt solo till Morans gripande piano.

Moran har redan tidigare visat sin klass i detta territorium med den häpnadsväckande uppdateringen och omarbetningen av Thelonious Monks musik på albumet Ten (Blue Note 2010). Succén fortsätter nu med denna tribut till Fats Waller.

Patrik Sandberg

Recenserad i OJ 1-15