Jeremy Udden: Plainville

Fresh Sound New Talent FSNT 330/tid 49 min
Jeremy Udden as ss, Pete Rende org fender rhodes, Brandon Seabrook banjo g, Eivind Opsvik b, RJ Miller dr. Gäster: Nathan Blehar acoustic g på spår 1 och 4. Mike Bagetta g på spår 9, Justin Keller ts på spår 2. Insp i Brooklyn, New York i februari 2008.

Plainville – Red coat lane – Curbs – Christmas song – 695 – Modest – Big lick – The reunion – Empty lots.

Saxofonisten Jeremy Udden har uppkallat sitt andra och senaste album efter sin uppväxtsort i delstaten Massachussetts. Plainville ligger i nordöstra USA, utöver det vet jag inget konkret om denna ort med ett invånarantal på mindre än 10 000. Men efter att ha lyssnat på denna dedikation får man en ganska klar bild hur det är att växa upp på dessa koordinater. Hela skivan har en skir doft av harmoni, dynamik och glädje. Faktum är att hela nostalgibiten uteblir, vilket är skönt.

Eklektiske Udden, vars fylliga ton påminner mycket om svenske Nils Bergs spel,  har influerats mycket av amerikansk folkmusik och alternativ rock. Det märks inte minst på sättningen som innehåller både banjo och pedal steel, där den förstnämnda får en relativt central roll på skivan. Albumet innehåller nio spår, där varje spår känns som en fas eller händelse i livet.   Man får följa en bekymmersfri barndom, en experimenterande och lite rebellisk yngre ungdom och, lite senare, ett mer kontemplativt varande. Skivan öppnar med titelspåret Plainville, ett behagligt stycke med en fin enighet mellan tonerna. Sedermera tar skivan fart och når en spräckig clou med låten Big lick. Därpå lugnar allt ner sig. Skivan avslutas rofyllt med den avspända låten Empty lots. Jeremy Udden har skapat en elegant skiva som är naiv, vacker och fräck på samma gång.