Jimmy Greene: While Looking Up

Mack Avenue
Jimmy Greene ss, ts, Aaron Goldberg p, el-p, Stefon Harris mar, vib, Lage Lund g, Reuben Rogers b, Kendrick Scott d. Insp New York, mars 2019.

Som medlem i Horace Silvers och Tom Harrells grupper och med sina mångåriga privatstudier hos Jackie McLean placerade sig Jimmy Green tidigt som en hardbopmusiker som både mästrade souljazzens och hardbopens mera avancerade former. Inte en frontfigur som sina läromästare, men en mycket kompetent musiker, vars uttryck fick en helt speciell styrka på grund av den ljust färgade och torra ton han kunde ge sin tenorsax, inte olik Joe Hendersons.
Den torra, ljusa tonen har han fortfarande kvar så här 22 år efter hans första inspelningar i eget namn för bolaget Criss Cross. Men både hans spel och det material han spelar nu är betydligt mer avancerat.
Carter skriver flitigt själv och presenterar på denna nya utgivning sju av sina egna teman tillsammans med tre standards i egna arrangemang. Och det där med arrangemangen ska tas på allvar. Musiken på denna cd innehåller långt fler arrangerade passager än hardbop vanligtvis gör.
Och Greene skriver bra. Hans mera traditionella teman kan ha en tendens till sentimentalitet men de snabba numren är spektakulära i uppbyggnad och de är dessutom improvisationsstycken med rika möjligheter.
Greens spel har jag vissa invändningar emot. Han spelar många toner och har många överflödiga utsmyckningar och de mera passionerade passagerna kan bli lika gälla och ”out of context” som James Carters. Men den fina tonen – samt, inte att förglömma, strålande pianospel av Aaron Goldberg – gör att recensenten slutligen må rekommendera denna utgivning.

Peter H. Larsen