ACT 9816-2 / Naxos / Tid: 49 min.
Joachim Kühn p, Chris Jennings b, Eric Schaefer dr. Insp i Ludwigsburg, 7-8 juli 2015.
Det är lätt att glömma bort Joachim Kühn, men han är verkligen en fantastisk musiker, som trots en aktningsvärd ålder fortfarande levererar briljanta och äventyrliga solon med en teknik som inte tycks ha några begränsningar.
2014 hyllade tyska ACT Kühn på 70-årsdagen med en dubbel-cd där Kühn spelade med två olika konstellationer – varav särskilt cd:n med hans klassiska trio (Daniel Humair trummor, Jean-Francois Jenny-Clark bas) var alldeles strålande. På den nya ACT-skivan Beauty & Truth lanserar Kühn en ny trio med basisten Chris Jennings och trummisen Eric Schaefer.
Jazzskivor lider inte sällan av bristande stringens, av oförmågan att sätta punkt i tid. Problemet med Beauty & Truth är faktiskt det motsatta: för många korta låtar som mest blir till läckra, musikaliska aptitretare. Det är som allra mest uppenbart när man lyssnar på Blues for Pablo, där Kühn ger sig tid att utveckla sina idéer i ett längre, svindlande solo. Jag hade verkligen velat att han gjort något liknande med den vackra titellåten, komponerad av Ornette Coleman, eller med de två fantastiska kompositionerna av Krzysztof Komeda: ledmotiven till Polanskis Rosemary’s Baby och till dansk-svenska Kattorna.
Bland skivans tolv låtar är de med dragning till popen de minst lyckade; de två Doors-originalen, till exempel, The End och Riders On The Storm, framstår här som ganska banala melodier som inte förmår utmana musikerna.
Trots invändningarna är detta en mycket fin skiva med en av den europeiska jazzens främsta.
Jörgen Östberg
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
