Johan Berke: Simpatico

Gason Jazz (Naxos)
Johan Berke g, Alberto Pinton as, bars, cl, b-cl, Fredrik Nordström as, ts, Robert Erlandsson b, Fredrik Rundqvist dr, Yasuhito Mori voc, Barry Cleleland soundscape. Insp. Glömsta Studio, sept. 2016.

På den här inspelningen fortsätter gitarristen Johan Berke i samma spår som på förra cd:n, det vill säga som en orkesterledare som i solistrollen intar en oväntat diskret plats i sin egen ensemble. Hans roll förefaller först och främst att vara komponistens–kreatörens. Låtarna växlar mellan flera och få harmoniskiften med motsvarande skiften i tonaliteter och med tematiska förlopp som ofta är mer riffaktiga än egentligen melodiska konstruktioner. Genom detta skapar Berke musik som på ett unikt sätt öppnar för tolkningar.
Denna möjlighet till tolkningar tar sig hans två blåsare, Fredrik Nordström och Alberto Pinton, girigt an. Vi kan bara gissa om vi hamnar i ett im- eller expressionistiskt universum – det slutar dock oftast i det sistnämnda vilket kläder de bägge multisaxofonisterna. Pinton tillfogar nya djup och höjder till sin uttrycksfullhet på både barytonsax och basklarinett och spelar också välformulerat solo och obligat på allt, och Nordström berör mig verkligen med sin noggranna uppbyggnad av fraser och sin torra, varma ton på tenoren och sina häftiga dolphyska intervallspring på alten.

Det paradoxala i Berkes roll ligger inte bara i den tillbakadragna solistrollen utan också i att han – sina vågade kompositoriska visioner till trots – själv formulerar sig inåtvänt och dämpat som en uppdaterad version av Jim Hall. Eller kanske snarare, om man tillåter jämförelsen, som den danske ECM-älsklingen Jacob Bro: med en total frånvaro av spektakulära effekter där komplexa teman nästan laboratoriemässigt destilleras till trygga och rena melodiska linjer.
I en kort solosekvens, Short But Sweet no 22 A samt i den avslutande, lätt meditativa Seen From Above öppnar Berke för mer klangliga variationer, vilket förefaller mig vara en välkommen utandning efter cd:n många inandningar. Japanske Yasuhito Mori lägger röst och modersmål till en outgrundlig recitation på Short But Sweet no.28. Utan översättning eller annan förklaring må man uppfatta Moris bidrag som musik och inte som tal. Liksom resten av cd:n: Stor musik – och inte mer tal från mig heller.

Peter H. Larsen