JONAS KULLHAMMAR/ESPEN AALBERG/TORBJÖRN ZETTERBERG Basement sessions vol. 1 + SNUS Can’t stop snusing

Recenserad i OJ 4-12

JONAS KULLHAMMAR/ESPEN AALBERG/TORBJÖRN ZETTERBERG
Basement sessions vol. 1

As tajm goes by – 7th father – Den stora väntan – Pontiac – Shadow – Sillsallaten

Cleen feed CF246CD/www.cleanfeedrecords.com/tid 43 min

Jonas Kullhammar ts bars, Torbjörn Zetterberg b, Espen Aalberg dr.
Insp i Stockholm, ingen uppg om när.  

Betyg 4:••••
 

SNUS
Can’t stop snusing

Admitting – Believing – Deciding – Surrendering – Awakening

Ayler records AYLCD-126/tid 54 min

Niklas Barnö tp, Joel Grip b, Didier Lasserre dr.
Insp i Malakoff, Frankrike, 11–12 juli 2011.

   Betyg 3:•••

Saxofonisten Jonas Kullhammar är driftig som få. Han har ständigt nya projekt på gång, tycks det, och producerar sig på skiva i en omfattning som borde få David Murrays gillande. Som få  andra lyckas han förmedla den renaste spelglädje. Kullhammar vitaliserar onekligen vårt musikklimat. Men den stora produktionen innebär också att det stundom blir för mycket; man kan behöva en paus.

Efter en tids separation blir därför Kullhammars senaste cd – Basement sessions vol 1 (självklart räcker det inte med bara en volym!) – en daggfrisk uppenbarelse. Denna gång hörs han med en pianolös trio – Torbjörn Zetterberg bas, Espen Aalberg trummor – en sättning som kräver intensiv närvaro men som också kan verka befriande.

Huvudintrycket här är kalvar på grönbete, ett medryckande musicerande där musikerna lossar på tyglarna. Jonas Kullhammar spelar fantasifullt och med pondus – inte minst när han ägnar sig åt barytonsaxen och utnyttjar instrumentets hela register från bottenläget upp till flageoletterna.

Även på cdn Can’t stop snusing hörs en  pianolös trio: bas (Joel Grip), trummor (Didier Lasserre) och trumpet (Niklas Barnö).

Men den svensk-franska gruppen Snus töjer ytterligare på gränserna. Medan Kullhammars grupp verkar i gränslandet mellan det fria och det mer traditionella, och med tydliga kompositioner och tydlig puls, förefaller trumpettrions musik vara fritt improviserad (om nu något sådan verkligen existerar);  allt tycks vara tillkommet i stunden. Det gör väl Can’t stop snusing också mindre lättillgänglig.

Men skivan är spännande.

Bäst fungerar det, tycker jag, när det inte är fullt pådrag, utan de tre söker sig fram, ljudexperimenterar, när Lasserre lämnar slamret och när Grip har nära till stråken. Niklas Barnös är en uttrycksfull trumpetare med en personlig, nästan lite sluddrig diktion.

Heder åt Ayler records som ger ut denna musik.

Jörgen Östberg