JONAS ÖSTHOLM QUARTET – Dzjaz

Recenserad i OJ 5-10

Jonas Östholm Quartet
Dzjaz

Primer – Downhill – Sereno – Abacus – Ampelmann – Dekigokoro – Kadrilj – Nostromo – Don Piano – Ursvik – Hav & land.

Ivanov Fonogram ifcd001/ tid 44 min

Emil Strandberg tp, Jonas Östholm p, Pär-Ola Landin b, Christopher Cantillo dr.
Insp i Stockholm i augusti 2009.

••••

Att döma av ett kortfattat informationsblad som medföljer cd:n så skulle de kyrilliska bokstäverna transkriberade till DZJAZ i titeln betyda jazz. Vilket också beskriver vad kvartetten arbetar med. Det framgår dock inte varför man titulerat cd:n med dessa, åtminstone för denne recensent, svårbegripliga tecken. Kanske söker man kontakter i fjärran språkområden? Men det anges också att viss musikalisk inspiration hämtats i Ryssland vilket är en nöjaktig förklaring. Men man skulle också kunna få för sig att teckenkombinationen är ett försök att märkvärdisera kvartettens aktiviteter i skivstudion.

Hur som helst musiken är det inget fel på den är innehållsrik, vacker och litet meditativt stillastående i positiv bemärkelse. Kanske likt en vattensamling vars yta vinden för en tid övergivit men i vars djup dolda krafter sveper fram. Något som på sitt sätt karaktäriserar den här gruppens och för all del några andra nutida gruppers förhållande till framåtriktad swingfärgad rytm. Det är med andra ord lätt harmoniskt komplicerad musik som gruppen exekverar.

Men trots dessa reflexioner har man med mycket stort intresse följt dessa musikers framträdande under de senaste åren. Trumpetaren Emil Strandbergs lugna och sakliga för att inte säga intellektuella resonerande på sitt instrument är både fascinerande och imponerande. Hans tonbildning resulterar i vackert klingande toner sammanställda i mjuka långbågiga fraser. I framförandet förmärks ingen aggression. Snarare då en nyfikenhet på vad som kommer att ske i nästa improvisationsmönster. Jonas Östholms pianospel i instrumentets mellersta delar spelar med och mot i de intrikata mönstren.

Hans musikaliska meddelanden beskriver ljusets falnande en förhöstdag. Stillsamt och meditativt, eftertänksamt med ett klart formulerat romantiskt förhållningssätt. Så här finns ingen antydan till ekvilibristens satsningar i hastiga och oöverlagda löpningar. Inte heller några kraftiga ackordsanslag på tangenterna. Han är en pianist som skulle klara sig alldeles utmärkt väl vid ett hastigt tillkommet elavbrott. Den meditativa stämningen förstärks av Pär-Ola Landins basspel och Christopher Cantillos spel på slagverkets olika delar. De följer med i melodierna och accentuerar vissa partier i improvisationsflödena på ett befryndat sätt.

Jonas Östholms nya kvartettskiva kräver viss tids inlyssning och ger därefter mycket musikaliskt att ta till sig.

Leif Wigh