Karl Martin Almqvist Quartet: Stretching a Portfolio

Prophone pcd 090/65 min
Karl-Martin Almqvist ts, Jonas Östholm p, Filip Augustson b, Sebastian Voegler dr. Insp i Stockholm 11 – 12 februari 2008.

Sentiment – Senter – And you – In my flat – Survival instincts – Home – Two step – Smålandssviten – Shout – Jacob street.

Karl-Martin Almqvists nya cd har verkligen begåvats med en passande titel. För tonerna i kollektionen stretchas, töjs och dras musikanterna emellan. En musikalisk och metodisk kamp med att formulera musik ur den egna fataburen. En attityd som ger en aktningsvärd spänning som följd, produkten rakt igenom. Visserligen handlar det inte om våghalsiga bungyjumps utan mer om meditativa tankesprång där kvartettens medlemmar var och en medvetet kommenterar processen.

Jazzmusik av idag förefaller stundtals som ett arboretum, en plats för kontemplativa studier av, i det här fallet, tonspråkens växtlighet. En miljö där ton efter ton erövras, där fras efter fras växer fram ur myllan. Oftast genomtänka och planerade vändningar, med ett vemodigt mönster som kitt.

Måhända är det reflekterande draget det mest påtagliga i Karl-Martin Almqvists musik. Där ingår inte några våldsamma tonkaskader eller aggressiva påståenden från en arg ung man. Hans ton i instrumentet är bred och vacker utan överdrifter. Tonerna kommer med en imponerande smidighet, fraserna demonstreras med kunskap och skicklighet. Oavsett var i omfånget tonen befinner sig uttrycks den lika brett och tydligt. Som sådan är denne tenorsaxofonist en god representant för mitt påstående.

I ett medföljande pressmeddelande från skivbolaget påtalas Almqvists likhet med kompositören och pianisten Jan Johansson. Likheten är dock obetydlig. Karl-Martin Almqvist är helt sig själv och tycks nu utvecklas i snabb takt. Hans imponerande musikalitet behöver inga jämförelser utan står i sin klarhet stadigt på egna ben.

Pianisten Jonas Östholm klaviaturspel har hörts i flera sammanhang. Han har en följsamhet i ensemblerna som imponerar. I solopassagerna sträcker han ut litet mer och vidgar kvartettens ljudbild. Hos honom finns också en meditativ attityd, ett begrundande av de toner som ligger längs vägen och som skall samordnas till en enhet. Filip Augustsons basspel har en stadga parallellt med hans känsla för nyanser och uppmärksamhet inför kollegernas spårslingor. Detta gäller även Sebastian Voeglers schatteringar, kommentarer och samtida koncentration på omgivningens manövrar. Han är en slagverkare som lyckas med konststycket att smälta in i många skilda sammanhang.

Detta är en fin jazzcd med mycket begåvade musikanter. Den kräver koncentrerad avlyssning något den är värd i högsta grad. Karl-Martin Almqvist har komponerat sju stycken och tillsammans med Jonas Östholm ett. Östholm har skrivit ett stycke liksom Filip Augustson ett.