KEIJSER/BARNÖ/GRIP/STRID – Kege Snö

Recenserad i OJ 4-2010

KEIJSER / BARNÖ/ GRIP / STRID
Kege Snö
Tusch – Somnabulism – Odjuret och odjuret – Saababba – Flyvebåd – Fallgrop – Sarcoma – Bön om bränsle – Maskinpark – Hotell Bristol.

Umlaut records umcd 10/tid 58 min

Niklas Barnö tp, Roland Keijser as  ts  flöjt, Joel Grip b, Raymond Strid dr.
Insp i Heby oktober 2009.

••••

Ifrån Heby kommun, placerad någonstans mitt emellan Sala och Uppsala kommer här musik som låter som sprungen ur det tidiga 1960-talets nya jazzformer. Men kompositionerna är till nio tiondelar utförda av Roland Keijser, medan den tionde (nummer 3) är skriven av Niklas Barnö. Musiken påminner i sin helhet om Ornette Colemans kvartettmusik med intervallsprång och litet gäll tonbildning.

Hela cd:n speglar på sätt och vis en musikstil från en tid som inte längre är. Det finns dock inget av sentimentalitet och försjunkenhet i en förlorad värld. Tvärtom det är frisk, utmanande och spänstiga tonföljder som genomgående exekveras av den mästerliga kvartetten. Keijser har en alldeles särskild förmåga att få sina saxofoner att sjunga både melodier ur den mellansvenska myllan eller som här – som om de vore tillkomna i New Yorks loftkultur.

En bred musikuppfattning där blues eller asiatisk musik varvas med lockrop ur den nordiska folkmusiken, som i tunna trådar är invävda som improviserade mönster i helheten. Och till detta anknyter Niklas Barnö med ett trumpetspel inspirerat av en ung Don Cherry. Men detta till trots är det mycket personlig musik som kommer ur kvartetten. Joel Grip spelar bas och man förnimmer en inspiration kommen från Charlie Haden. Raymond Strids alltid kongeniala spel på trummorna förstärker känslan av tidigt sextiotal men omtolkat till den tid som nu är.

Musiken har en tilltalande lekfullhet omväxlande med ett allvarligt forskande i klangerna. Klanger som uppstår både spontant som medvetet. En riktigt bra cd.

Leif Wigh