KRANTZ Euphoria

Recenserad i OJ 3-12

KRANTZ
Euphoria

Absinthe – The game – Hills of Darjeeling – Between two worlds – Happy but scared – Dear old Gothenburg – Euphoria – Marais – Joytown blues / Story of us – Royal brittish steel – Sleepwalker – Shining Brighton

Krantz/Reikimusic/Music Help/Din CD/ tid 53 min

Rickard Krantz steelg g vo, Gustaf Karlöf synth, Nils Berg bcl, Palle Sollinger b, Anders Olsson dr, Niklas Almgren msp  (6 nr), Sven Andersson ts bars (3 nr), Sara Lindroth, George Allen, Ellee Windahl, Sandra Windahl vo (2nr), Hilda Sandgren, Felina Parmstad vo (1 nr) samt The Hockey Choir vo (1 nr).
Insp i Stockholm september 2009.

Betyg 3: •••

Det finns musik som är genrebefriad och svårdefinierbar, samtidigt som den är fylld av referenser och influenser som går att läsa in mer som hållpunkter för lyssnandet än som värdering av innehåll eller form. Steelgitarristen Rickhard Krantz andra platta Euphoria fungerar så på mig. Jag blir inte riktigt klok på den, för den ändrar sig för varje lyssning eller snarare ger nya upptäckter och infallsvinklar.

Krantz – som vad jag förstår har sina rötter och erfarenheter mer i rock och blues än direkt i jazz – blandar och ger friskt, kanske mer genomtänkt än spontant men samtidigt med en generös och öppen hållning. Resultatet är både oförutsägbart och ojämt. Inledande Absinthe drar nästan maniskt igång via Anders Olssons intensiva trummor, där Krantz steelgitarr svajar och tar ut svängarna rejält. Efterföljande The game börjar lite molltyngt och tveksamt med Nils Bergs spruckna basklarinett, för att efterhand övergå i en schlageraktig final med doakör och man undrar hur det där gick till.

Krantz jobbar mycket med kontraster och schabloner, där enkelriktad gitarrpop blandas med mer expressiva och psykodeliska klanger via Gustaf Karlöfs analoga synthar och Krantz vibratofyllda steelgitarr som t.ex i den mångskiftande Between two worlds och den lättviktiga Happy but scared. En lite vemodig hommage till Krantz hemstad Göteborg, Dear old Gothenburg får det musikaliska flödet att stanna upp och ge eftertanke. Och det är nog här någonstans, i mångsidigheten som styrkan i Krantz musik ligger.

Euphoria väcker nyfikenhet och för egen del tänker jag kolla upp Krantz första skiva Siberia.

Ulf Thelander