Kristin Norderval/Ida Heidel/Nusch Werchowska: Parrhésie

Losen Records LOS 145-2 / www.losenrecords.no / Tid: 59 min.
Kristin Norderval v, laptop, Ida Heidel flutes, perc, v, Nusch Werchowska p. Insp. September 2015, Studio Barxeta, Spanien.

”Bold, fearless speech and a compulsion to speak the thuth even at personal risk.” Så beskrivs innebörden av Parrhésie. Det är en förklaring av namnet, men också av innehållet på skivan. Alla stycken är hela tagningar, improviserade i stunden. Kristin Nordenval beskriver musiken som ett risktagande. Något som improviserad musik kanske alltid är. En risk, men också en chans.
Nordervals bakgrund inom operan visar sig tydligt. Många gånger vill jag kalla musiken för en blandning mellan fri improvisation och opera. Hennes röst blir väldigt utmärkande, och ger musiken en teatralisk känsla. Det är en modig blandning, som först känns ovan. Två ganska säregna genrer som tillsammans nog kan resultera i en väldigt smal lyssnarskara.

De är otroligt bra på att bygga upp stämningar tillsammans. Min favorit är Icecap Meltdown. En avskalad mystik där deras insatser smälter samman till en förtrollande helhet. Mina associationer går till att vandra runt i en underjordisk grotta. Där varje ljud ekar genom mörkret och vatten porlar ner längs bergväggarna.
När de enskilda ljuden verkligen ges plats och uppmärksamhet så visar alla tre upp otroligt snygga idéer, som i en mer intensiv helhet tyvärr tenderar att försvinna. Nordervals spröda röstimprovisationer som testar sig fram. Hennes elektroniska ljudmattor som lägger en grund som de andra försiktigt bygger vidare på. Nusch Werchowskas pianotoner som får klinga dovt. Ida Heidels lågmälda trummande, och kanske främst, hennes mycket imponerande och stämningsskapande flöjtspel.

Ett tag in på skivan känner jag att vissa mönster börjar bli återkommande. Det är kanske på samma gång risken och charmen med musik som är komponerad och improviserad i stunden. Du får följa deras idéer och impulser, lära känna deras sätt att tänka. Men samtidigt finns risken att det blir upprepande, långtråkigt. En risk, men samtidigt en ärlighet och spontanitet som i många andra fall leder till idéer som aldrig hade kommit fram i skriven musik.

Veronica Eriksson