Recenserad i OJ 6-10
LISA MEZZACAPPA’S BAIT AND SWITCH
What is known
Richard’s house of blues – ZZLLZZPP – The Aquarist – Lick my decals off, baby – I’ll be right here waiting – The cause & effect of emotion & distance – Ponzi – Catalypsoclysmic – What is known – Push/Pull
CF192CD/www.cleanfeed-records/tid 52 min.
Aaron Bennett ts, John Finkbeiner g, Lisa Mezzacappa b, Vijay Anderson dr.
Insp i Oakland 2010.
••••
På omslaget vimlar bitska smådjur bland taggiga växter – och lite sådan är också musiken på Lisa Mezzacappa’s debut-cd som bandledare: taggig, påträngande, den cirklar runt i huvudet likt getingar eller bromsar. Och med samma energi.
Det finns lugna stunder, men det är energin som slår en. Bandet, för detta är verkligen ett band i hårt arbete, bygger främst på rytmsektionen, inklusive Finkbeiners gitarr, som ofta ligger på korta toner.
Ibland blir musiken som ett punktuellt spel, med låten på studs mellan musikerna. Men Mezzacappa, som skrivit det mesta materialet, kan också lugna ned musiken, i en låt som The cause and effect of emotion and distance lyckas hon få lugnet att bli spänningsfyllt och laddat med återhållen och bara skymtad energi.
Den kompositionsprincip Mezzacappa ålagt sig är intressant: låtarna bygger på små improvisatoriska fragment hon funnit hos sina läromästare och inspiratörer. Vi hör med andra ord fyra unga och vita musiker från San Francisco-trakten spela vidare på en musik med stolta svarta rötter: Art Ensemble of Chicago, Ornette Coleman, Threadgill, Dolphy, Ayler… Och rörligheten är frijazzens, attacken är rockmusikens.
Jag blir förtjust i Finkbeiners gitarrspel, i Mezzacappas fylliga bas – där finns gruppen egentligen innesluten. Ibland blir de lite av kraftverket Kaukonen-Casady i saliga Jefferson Airplane: liksom dagens rockmusik hämtar gärna de unga improvisatörerna en del inspiration lokalt, och från det sena sextiotalets frihetstörstare. Titellåten är det bästa exemplet: den börjar stort, och blir bara större.
Om man ska höra denna musik, hur nyanserad och rik den faktiskt är, då måste man skruva upp volymen.
Ulf Olsson
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här