Meny
Recenserad i OJ 4-11
LOL COXHILL / ENZO ROCCO
Fine tuning
1 obetitlat nummer
Amiranirecords AMRN024/tid 34 min
Lol Coxhill ss, Enzo Rocco g.
Insp på All frontiers festival i Gradisca D’Isonzo, 15 november 2008.
••••
Lol Coxhill är en stor favorit, den mest personliga sopransaxofonist jag känner till. Och som med alla betydande musiker hör man direkt att det är han som spelar. Coxhill är främst känd som frijazzmusiker, men den som hört honom vrida och vända på gamla standardlåtar eller spela bebop vet att han är mycket mer än så.
På 60-talet kallades Coxhill in när amerikanska soul- och bluesartister var på turné i England, och han har även samarbetat med några av den engelska progressiva rockens stora namn, som Kevin Ayers och Hugh Hopper.
På 80-talet bildade han, Tony Coe och Steve Beresford den bedårande galna gruppen Melody four, vars utgångna skivor det finns all anledning att gå på jakt efter. Cineaster kan se Coxhill i biroller i filmer av Sally Potter (Orlando) och Derek Jarman (Caravaggio).
Nästa år fyller Lol Coxhill 80, men han är fortfarande aktiv. I London kan man höra honom – och några andra av stadens främsta improvisationsmusiker – spela på en båt förtöjd vid Themsen. Gå in på www.boat-ting.co.uk. Filmat material från dessa seanser finns dessutom på youtube.
Främst har Coxhill alltså ägnat sig åt fritt improviserande, inte sällan i duoformat – som på Fine tuning där han möter den italienske gitarristen Enzo Rocco i ett drygt trettio minuter långt och till synes helt spontant och fritt improviserat stycke. Det är lågmält, egensinnigt och koncentrerat.
Lol Coxhill har spelat in en ansenlig mängd skivor. Fine tuning är måhända en i mängden. Likafullt är det en i högsta grad angelägen utgåva.
Jörgen Östberg
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här