Prophone (Naxos)
Fredrik Lindborg ts, bs, bcl, Martin Sjöstedt b, Daniel Fredriksson dr. Insp. Svanö Folkets Hus 30 november 2017.
Kan man göra jazz av dansbandslåtar? Jomenvisst kan man det, vilket gruppen LSD visar med all önskvärd tydlighet genom sina sju dansbandsspår på skivan Hawaii. Låten Till mitt eget Blue Hawaii vilar på stabil latin-grund och ser Fredrik Lindborgs tenor leverera en minimalistisk variant av melodin. När solovändorna tar vid blir tongångarna snart mer auktoritära och influenserna från Sonny Rollins är inte att ta miste på. Sån’t är livet är en höjdare med sin karakteristiska basgång och sitt fina driv. De sista ljuva åren, vemodigt tillbakalutad med basklarinetten verksam i det övre registret, är inbäddad i rymdklang. Även Två mörka ögon mönstrar basklarinetten och ett tempo som växlar fram och tillbaka mellan det lugna och det snabba. Tempoväxlingarna sitter som en smäck, vilket vittnar om att musikerna är rejält samspelta. Från mörka ögon till Leende guldbruna ögon och nu tycks tenorsaxen få ett Ben Webster-filter kopplat till sig och vi får njuta av mjukt spruckna toner, ett välartikulerat vibrato och glissandon som lyfter. Jag vill vara din Margareta är kraftigt modifierad och bjuder på riktigt skönt sväng och ett tenorsolo som söker sig utanför låtens gängse harmonistruktur.
Leif Linnskog
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
