MAGNOLIA JAZZBAND & LILLIAN BOUTTÈ Molde revisited

Recenserad i OJ 6-12

MAGNOLIA JAZZBAND & LILLIAN BOUTTÈ
Molde revisited

Royal telephone – He touched me – Strange things are happening – His eyes is on the sparrow – Shake the devil off – Do you know my Jesus – Just a little while to stay here – Lousiana 1927 – Lead me guide me – This little light of mine
Magnolia Jazzband MJB9/tid 61.34
Anders Björnstad tpt, Gunnar Gotaas tb, George M
Reiss cl&as, Håkon Gjesvik p, Börre Frydenlund bjo, Per Hobbel b, Torstein Ellingsen dr, Lillian Boutté voc.
Insp live i Molde Domkyrka under Molde Jazzfestival 19, 20 juli, 2011.
Betyg 4: ••••

I OJ nr 1/2009 skrev jag uppskattande om detta magnifika bands 12 lp/cd. Den gången med Topsy Chapman, i en live-upptagning från Oslo konserthus i samband med 35 år jubileet. Den skivan var en mäktig upplevelse.

Nu är man åter på banan. Med lp/cd nr 13. Och denna gång med New Orleans sångerskan Lillian Boutté, som i likhet med Topsy Chapman har ett förflutet i den legendariska uppsättningen av ”One Mo Time” (som ett tag hade 7 parallella uppsättningar turnerandes ”worldwide”).

Boutté blixtinkallades då bandet blev erbjudet att delta i Moldefestivalen 1981 (det var en förutsättning för deltagandet att man engagerade en sångerska från New Orleans) och man gjorde då en bejublad och numera klassisk konsert i katedralen. Sedan dess har hon regelbundet arbetat med Magnolia.

Den här skivan är lika bra som den tidigare med Topsy Chapman och de superlativer jag den gången spred vad gäller musikerna och musiken gäller i högsta grad även här. Det är snudd exakt samma manskap utom att Börre Frydenlund ersätter Arild Holm på banjo, vilket på intet sätt gör resultatet sämre.

Lillian Boutté är en helt fantastisk sångerska som spänner över blues, jazz och kanske framför allt gospel och rhytm & blues. Öppningslåten här markerar så att säga nivån på hela  tillställningen.

Jag tycker egentligen inte att det finns en enda riktigt svag punkt på skivan. Bandet beskriver sig själva lite blygt som ”toppskiktet i Norge”. Men här får man verkligen bredda upptagningsområdet. Det finns få band överhuvudtaget med denna sammanhållning, stilkänsla och lyhördhet för traditionerna.

Och med en papegojas envishet hävdar jag att trumpetaren Anders Björnstad spelar i den absoluta elitserien. Orkestern har snart 40 år på nacken och det märks:  man känner varandra, lyssnar på varandra och ensemblepartierna är alldeles enastående.

Underbara blåsare, gediget komp och magnifik sång gör denna cd svårslagen och till ett måste för alla traddare (”mouldy fygges”) i allmänhet och Magnolia freaks i synnerhet. Hur får man då klorna i ett ex. i dessa tider då skivaffärer försvinner likt Konsumbutiker på landet? Knappa in på www.magnoliajazzband.com, så kommer det att lösa sig.

Claes Ringqvist